A candle in the wind

Lysande innovation ju. Sätt din PET-flaska eller burk här och trashanken som pantar ihop till hyran behöver inte köra ned sina nävar i det okända. Det känns väl bra?

Odyssén på Vestlandet fortsätter. I dag Haugesund. Fram till 2008 var det Ystads vänort i Norge. Sen tyckte man det var trams med vänorter och avvecklade alltihop.

Jag misstänker att det var ett svenskt beslut. Kommunpolitiker som vill dra åt de ekonomiska skruvarna samtidigt som man fasar för att ”representera” och i fyllan och villan betala med fel bankkort. Ingen tidning med självaktning underlåter granska vänortsbesökens kvittoremsor.

Haugesund lär vara den stad i Norge som har störst problem med droger och här dör narkomanerna av överdos mer än på andra håll.

Det är måhända också ett litet slitet samhälle. Det domineras av trähus i liggande vitmålad panel som i många skärgårdsbyar. En gågata skär genom city och hyser en uppsjö secondhand- och loppisbutiker. En av dem ser riktigt lovande ut. Den är tyvärr stängd, men det röran i skyltfönstren vittnar om har jag inte sett sedan jag hittade ett förfallet antikvariat i Leiden i Nederländerna.

Varvet dominerar Haugesund. Här bygger man för fullt på en gigantisk plattform som senare ska asas ut i Nordsjön och borra olja, för även om Norge själv ska minska sitt oljeberoende så ska man fortsätta dra in pengar.

Strax norr om city ligger Harald Hårfager begravd. Sägs det. En obelisk är rest över platsen. Stans ojämförligt största turistattraktion.

Rådhuset lär vara Norges finaste rådhus i nyklassicistisk stil. Det finansierades delvis av skeppsredaren Knut Knutsen för att fira dennes 50-årsdag. Framför huset ligger en stor öppen park. Det kallas nyklassicism, men jag säger gammelkommunism. En sovjetinspirerad vulgärbyggnad som passat bättre i Minsk, hörru Knut.

I hamnkvarteren där de fina restaurangerna ligger på rad på kajplats framför norska lustbåtar i miljonklassen sitter hon dinglande med benen i snäv kjol och tajt jumper, Marilyn Monroe. Även den statyn har finansierats privat. Pinuppan som alla tycks ha full rätt att älska. Vad i hela fridens namn gör hon framför Sillexporten i Haugesund?

Jo, det sägs att Marilyns pappa i födelseattesten hette Mortensen och hans far i sin tur kom från Haugesund. Men uppgiften betvivlas från olika håll då Gladys Baker (stjärnans mor) hade skilt sig från Mortensen rätt långt innan Marilyn föddes. Istället strulade hon med en gift man, Charles Stanley Gifford. Gladys själv var född i Mexiko.

I Stavangers hamn hittar jag Dalai Lamas fotavtryck. Om hans farfar vet jag ingenting. 

Jag ser det först nu - hon har ju bara en doja, Marilyn. Precis som Askungen.
Jag ser det först nu - hon har ju bara en doja, Marilyn. Precis som Askungen.
Etiketter: norge

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • solweig johansson » Ida Bäckmann - resande reporter:  ”Jag är ordförande i ett nytt sällskap Ida Bäckmannsällskapet i Åmål. Vi söker ma..”

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln