Rügen igen

Då jag nyligen varit på Rügen igen, åkte ned med Ystad-Sassnitzfärjan, så passar jag på att lägga ut reportaget jag skrev för finska Hufvudstadsbladet efter jungfruturen i september.

I mars i år (läs 2020) lade rederiet Stena Line ned den klassiska färjerutten från Trelleborg till Sassnitz. I mer än 100 år fraktades tåg, bilar och passagerare mellan Skåne och Rügen.

Tågfärjan kallades Kungslinjen och invigdes 1909 av Sveriges Gustav V och Tysklands kejsare Wilhelm II.

Nedläggningen i våras grundades på minskat resande i kombination med coronapandemin. Politiker och näringsliv i Mecklenburg-Vorpommern ropade först skandal. Sen satte de sig ned och planerade och 17 september öppnades färjelinjen igen med ett nytt rederi.
Nu till Ystad och inte Trelleborg.

Även om Sassnitz och Trelleborg är vänorter är det ingen hemlighet att tyska turister hellre reser till mysiga lilla Ystad än till Trelleborg.

- Det finns mycket som lockar i Ystad, med Wallander och den medeltida miljön, säger representanter för rederiet FRS-Baltic, som nu står för trafiken med världens kanske snabbaste katamaran, döpt till Skåne Jet. Den gick tidigare mellan Kristiansand i Norge och Hirtshals i Danmark, tvärs över Skagerack.
Färjan innehar världsrekordet över Nordatlanten, på sträckan USA – Storbritannien. Det lyder på 2 dagar, 17 timmar och 59 minuter och sattes 1998. Det kan jämföras med Cunardlinjens stora snabbgående Atlantångare som vid förra sekelskiftet gjorde turen Irland-New York på 5 dagar och 20 timmar.

Snittfarten över Atlanten för Skåne Jet var drygt 41 knop. Under överfarten på jungfruresan mellan Ystad och Sassnitz höll man sig kring 33 knop.

På reklamaffischer på Rügen annonserar rederiet att det bara är två och en halv timme ”från ett Hallo till ett Hej”. Också på andra hållet kan turismen komma att utvecklas. Rügen och närområdet i det gamla Svenska Pommern har mycket att erbjuda och det blir dessutom snabbare ta sig till Berlin.

Linjen Ystad-Sassnitz kommer att hållas igång under september och oktober, vila under vintern och sedan starta på allvar i vår.

Rügen är sedan gammalt ett omtyckt tyskt semestermål med långa vita stränder, badhotell i sekelskiftesstil, pittoreska småstäder och även nationalpark med bokskogar som sträcker sig från Kap Arkona i norr till Stralsund i söder.

Det var inte så konstigt att Hitler pekade på Rügen och satte igång bygget av ett enormt fritidskomplex i Prora på kusten mellan Sassnitz och Binz. Ett av Europas längsta byggnadsverk, sex våningar högt, där huskroppen sträcker sig 4,6 kilometer skulle bli rekreationscentrum med plats för 20 000 semesterfirare i Nazi-Tyskland.

Bygget hann inte bli klart innan krigets utbrott. Krigsfångar och tvångsarbetare anlitades för att fortsätta arbetet, men något super-hotell blev det aldrig. Under kriget användes lokalerna till polisutbildning och i viss mån fältsjukhus och under DDR-epoken var det militärt område och stängt för allmänheten.

Nu rustas komplexet upp och lyxiga lägenheter bjuds ut till försäljning för priser från 430 000 euro och uppåt. Alla lägenheter har havsutsikt. Ett litet museum över Prora berättar om kontrasten mellan nazisternas grova folkmord och det som lovades folket i form av semester på Rügen och en egen folkvagn.
I ett programblad för utställningen skriver de ansvariga:

”För att kunna förstå den nationalsocialistiska perioden är det absolut nödvändigt att också uppmärksamma regimens löften och erbjudanden”.

Nazismen är en era som präglat livet på Rügen. DDR-tiden en annan. Den märks inte så mycket idag. En och annan välbevarad eller pimpad Trabant puttrar förbi ibland och det finns kvar flera exempel på den grå och rätlinjiga kommunistiska funkisarkitekturen eller möjligen bristen på arkitektur.

I Sassnitz utgör Rügen Hotel ett apart inslag med sin strikta öststatsprofil i den annars så idylliska skylinen med pampiga vita skärgårdshus som har hela fasader av inglasade balkonger och snickarglädje.

Det finns självklart en del fiskrestauranger i Sassnitz men också annat. Jag lockas av en tyskbulgarisk restaurang, men det är fullsatt så det blir en genuin tysk krog som annonserar polska specialiteter. På Hauptstrasse, en bit upp från hamnen, ligger Restaurang König Gustav vars kök lite motsägelsefullt är tyskspanskt och gör reklam för sin paella och sina tapas.

Färjorna lägger till i Mukran, cirka sex kilometer söder om Sassnitz.

Ön genomkorsas av fina cykelleder och att ta med cykeln på några dagars semester är ett bra alternativ till bil.

Fisket är fortfarande levande i Sassnitz och trålare och kuttrar utgår från hamnen där turismen spränger sig in mellan kylhus och fiskfabriker. Den gamla färjestationen är museum och en brittisk ubåt från 1960-talet utgör ett annat udda turistmål.

Jag övernattar på ett vandrarhem, Kutterhaus Kajüten, som drivs av turistkontoret i hamnen. Det är alldeles vid kylhuset och jag vaknar tidigt på morgonen när arbetet sätter igång.
Båtar avgår för lustturer utmed kusten med jämna mellanrum under säsong.

Traskar man norrut från hamnens turistinformation, souvenirbutiker och fiskrestauranger hamnar man vid de vita kritklipporna som ofta får symbolisera Rügen på turistbroschyrernas omslag. Detta är Tysklands minsta nationalpark Jasmund med vandringsleder längs klippkanten och lek- och aktivitetsområde. Längs den steniga stranden går en strid ström av bärnstensplockare och fossiljägare.

Fortsätter man istället söderut från Sassnitz, förbi Prora och förbi den gamla kurorten Binz, som idag är tyskarnas riktiga semesteroas längs Östersjökusten med sin vita sandstrand och sina karakteristiska blåvitrandiga badhytter, hamnar man i den vita staden, Putbus, som också kallas rosornas stad då rosor klättrar längs husens vita fasader. Härifrån tuffar ångtåget Rusande Roland som i sina värdiga 30 km/h susar iväg till grannstaden Göhren.

Hitlers nationalsocialister har styrt och ställt på Rügen. Det har också Ulbrichts kommunistregim. Under mer än 150 år var området en del av Svenska Pommern och söker man sig över bron till fastlandet hamnar man i Stralsund som redan på 1600-talet hade postfärjeförbindelse just med Ystad.

Gustav II Adolf tågade in i Stralsund 1630 och efter trettioåriga krigets slut, vid westfaliska freden 1648, uppstod Svenska Pommern.

Stralsund vimlar av gammal byggnadskultur med korsvirkeshus, medeltida kyrkor och trånga gränder. Här finns en rad svenskminnen. Staden var till och med svensk huvudstad för en tid då den svenske kungen Karl XII stannade till här 1714-15, på väg mellan kalabaliken i Bender och döden vid Fredrikshald.

Kungens uppehåll i Stralsund blev inte heller särskilt lyckosamt. Härifrån tänkte han sig återigen kunna utmana Peter den Store i Ryssland. Förhandlingarna med nya allierade kapsejsade och istället förklarade Brandenburg-Preussen krig mot Sverige och med stöd av danskar och engelsmän belägrades Stralsund.

Karl XII lär ha bott i ett enkelt nattläger i bastionen Frankenkronwerk och på en röd tegelmur sitter en minnesplatta med slitna guldbokstäver som kan tydas:

”SWERIGES KONVNG CARL DEN XII HADE HÄR SIT WANLIGA NATLÄGER. STRALSUND BELÄGRADES AF 3 KONUNGAR DEN 19 OCTOBER TIL DEN 22 DECEMVER 1715.”

Redan på kvällen den 12 december 1715 smet kungen iväg till Sverige. Han satte kurs på Ystad men vindarna fick honom att landstiga utanför Trelleborg istället, där han rekvirerade häst och vagn och for vidare mot Ystad. Stralsund blev danskt en handfull år innan det återlämnades till Sverige.

I den enorma Mariakyrkan i Stralsund finns en väl tilltagen minnesplakett över greven Johan von Lillienstedt. Han föddes som Johan Paulinus i Björneborg 1655, var jurist och krönte karriären som president i wismarska tribunalen. Han dog på sitt gods på Rügen 1732 och begravdes i Mariakyrkan i Stralsund med ett oblygt eftermäle. Det står bland annat om honom:

”Högvälborne och magnifike… med Sälsynte andlige Gåfvor beskärad, medelst Gärningar & Förtienste för dess Fosterland i allom Vetenskap Flertalet Lärde öfverlägsen… äfven i Diktarkonsten till de yppersta räknad ...”

På Fährstrasse, några kvarter bortom det livaktiga Rådhustorget, ligger krogen Zum Scheele. Den är inrymd i huset som kemisten och apotekaren Carl Wilhelm Scheele föddes i 1742. Scheele anses vara den som upptäckte syret.
Även Baltzar von Platen som projekterade och byggde Göta Kanal stammar från Svenska Pommern. Han föddes på Rügen 1766.

Fortsätter man en bit sydostvart från Stralsund längs den pommeranska kusten når man Greifswald där ett av Sveriges universitet fanns.

Mest kända profil från Mecklenburg-Vorpommern är idag onekligen förbundskanslern Angela Merkel som, född i Hamburg 1954, växte upp i DDR och valdes in i Förbundsdagen för valkretsen Stralsund-Nordvorpommern-Rügen i samband med återföreningen av de båda tyska republikerna 1990.
 

Scheeles födelsehem i Stralsund.
Etiketter: tyskland ddr

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln