Jungfru Disa och kannibalerna

På ett smalt stycke åker mellan landsvägen (just den som delar Sverige i två likvärdiga hälfter) och sjön i Svarte på den skånska sydkusten står ett dussin stenar i en samling. Nästan som ett mindre Ale stenar.

Detta är Disas ting. Liksom med Ale stenar är det inte helt klart vad stenarna en gång i tiden har representerat, vem som satt upp dem, eller när. Legenden talar om jungfrun Disa som höll ting här, samlade folket och pratade allvar.

I tidskriften Fornvännen skrev Folke Hansén 1923 ett långt kapitel om Disas ting där han avhandlar de arkeologiska fynden vis Svarte fiskeläge. Han redovisar och bedömer varje stenflisa, benbit och keramisk skärva som hittats vid undersökningar på Disas ting och de boplatser som finns i närheten av stensättningen.

I centrum av stenrektangeln, som är öppen västerut, fann man en kullerstensbelagd plan, tecken på att det hade eldats på platsen och benrester, även en del av dem brända. Disas ting kan ha varit en offerplats eller en grav. Här kan man låta fantasin skena om våra förskräckliga förfäder. Kanske var de kannibaler.

Den östligaste stenen i södra raden är den största. Lite snett bakifrån och i rätt vinkel är det en profil med drag av statyerna på Påskön.

Påskön? Nä, Svarte strax väster om Ystad.
Etiketter: sverige

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln