Den flygande holländaren

Jag skrev ett reportage om cykling i Nederländerna för Kristianstadsbladets klimatserie. Det är publicerat idag på kultursidorna. Har du inloggning så läs det här.

Till reportaget bifogade jag en mer personlig betraktelse över att cykla i Amsterdam. Den fick inte plats i tidningen, så den kan du läsa här och nu.


Jag har sett den flygande holländaren.

Hen kommer, inte en, inte två, utan i tusental flygande över broarna i de gamla stadsdelarna i Amsterdam eller längs cykelbanorna som binder samman städer och byar över hela den nederländska nationen.

Hen är cyklist. Fort går det.

Jag förstår att det är sådan jag också vill vara. Hos afghanen Masr på Waterlooplein får jag napp.

Jag drar på mig masken och trevar mig in i Masr’s dunkla cykelverkstad. Det luktar olja, solution och gummi. Precis som jag minns från barndomen även om cykelmagaren på Pålsjögatan hette Arne. Inom en radie av cirka hundra meter finns det ytterligare två cykelhandlare i Amsterdam. De äro tusenden.

Längst in står Molly. Det billigaste Masr kan åstadkomma. En ”oma fiets” – mormorscykel. Svart som natten, oväxlad med fotbroms. Masr vill ha 60 euro så jag försöker bara dölja den ögonblickliga kärleken och pruta med en stilla fråga om lyse.

Alltså får jag både fram- och baklampa att hänga på och för tio euro till får jag ett lås, en flera kilo tung kedja med rejält hänglås så att man kan linda den runt närmaste lyktstolpe som alla andra gör.

För 70 euro är jag flygfärdig.

Det är lätt att cykla i Amsterdam. I trafiken är man kung. Det finns inte en bil som verkar hotfull när Molly och jag närmar oss. De saktar in, ger företräde och släpper förbi. De accepterar att jag cyklar smalgator mot enkelriktat (det är oftast tillåtet) eller att jag kör förbi trots att bilarna har rött ljus. De håller vingelmån och de öppnar förarsidan med fel hand så att de samtidigt kastar en blick bakåt innan de slänger upp dörren.

Det är lätt att cykla i Amsterdam. Fotgängarna har lärt sig respekt och håller sig oftast undan cykelbanorna eller också har de koll och hoppar snabbt undan när vi kommer. Molly saknar ringklocka men man kan ryta på skånska: Gå Väck!

Det är lätt att cykla i Amsterdam. Nästan varje gata har cykelbana. När snön kom var det cykelbanan som plogades, drivorna låg kvar på trottoarerna och modden slaskade på gatorna.

Det är lätt att cykla i Amsterdam. De enda backar som finns är broarna över kanalerna i de gamla stadsdelarna. Det kan vara brant och snett ibland, men det är kort och sedan går det som tusan utför.

Det svåraste från oma Mollys horisont är att kryssa mellan alla dessa andra tusentals flygande holländare som far fram på sina elcyklar, paketcyklar och racerbikes, som om just de hade all rätt i världen på sin sida.

Etiketter: nederländerna

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln