Monstermonumentet i Leipzig

Monstermonumenten i Leipzig.

Sigge och jag är på monumentkikartripp. I Leipzig har vi hittat ett av de allra största - monumentet över slaget vid Leipzig den 18 oktober 1813, då hundratusentals soldater drabbade samman så det rök om det.

Det var alla mot Napoleon. Eller åtminstone en koalition på sex stater, varav den unge Bernadotte, som numera kallade sig Carl Johan och var svensk kronprins, var ute efter att näpsa sin förre landsman och polare Napoleon.

Svenskarna representerades bland annat av Wendes Artilleriregemente och i regementets standar finns Leipzig broderat som en av de lysande segrarna man bärgat. Ska vi vara helt ärliga lär dock Carl Johan bestämt sig för att spara sina svenska mannar så gott han kunde, hålla dom lite i bakgrunden, för att sen kunna bita dansken i svansen uppe i Norden istället och plocka Norge av dem.

I vilket fall - hundra år efter slaget - invigdes det som då var Europas största krigsmonument. Då, för snart hundra år sedan, månader innan världens på nytt sattes i brand, var monumentet ett sätt att visa Tysklands folk hur storslagna man var. Det här är ett riktigt maffigt pre-kommunistiskt öststatsmonument. Vi vet ju hur det gick med den tyska storvulenheten och idag är man klart ödmjukare. Föreningen som renoverat och driver monumentet, inklusive bistro och souvenirshop (som dock är coronastängda), vill numera ha det här till att vara en plats för en öppen dialog och kritiska reflektioner över historien.

Joggarna har tagit över.

Vackert så. Det här är ju heller inget som aldrig så uppretade folksamlingar välter i någon sorts historierevisionistisk nit.

I ett buskage några hundra meter bort står kuriöst nog ett fundament som hånar Napoleon och hans nederlag. Det var där han glodde på förödelsen.

I Leipzig, som har ett coronaläge (inzidenzwert!) dubbelt det i Lüneburg, men hälften av det i Skåne, har ju också en blond kalufs till fotbollsspelare sin hemmaplan. RB Leipzig är ett av Bundesligas bättre lag, men stan vimlar istället av Lokomotiv Leipzigs blågula klistermärken och slående grafitti. Pengar kommer aldrig kunna köpa folkets kärlek.

FC Lokomotive Leipzig spelar idag i Regionalliga Nordost men var under DDR-tiden landets mest framgångsrika klubb med bland annat finalspel i Cupvinnarecupen.
Klubben har kursat, bytt namn och haft sig genom åren. Bland gamla spelare hittar vi bland annat förre MFF-tränaren Uwe Rösler.

Etiketter: tyskland

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln