Vagnmakaren som blev lyckosmed

Demerarafloden strax utanför hamnområdet i Georgetown 2020.
Demerarafloden strax utanför hamnområdet i Georgetown 2020.

Jag skriver om Guyana. Söker svenska spår. I Örebro Tidning hittar jag Jonas Altström från Alfta. Han får en sida i boken. Du får en del, som ett smakprov.

Jonas Altström från Alfta i Hälsingland blev sin egen lyckas smed i detta fjärran land. Hans historia berättas i bland annat Örebro Tidning den 6 december 1828 om hur han lämnade hembygden, som ”en fattig soldat-enkas son”, och for till Stockholm i början av 1800-talet för att lära till snickare. Hemma i Alfta hade han jobbat som dräng på Gästgivaregården.

I Stockholm blev han snickaregesäll. For vidare till London för att lära ännu mer. Väl där tvingades han att ta värvning, sedan han suttit kvar för länge på en av stans lömska tavernor.

Örebro Tidning:

”Under det han öfwer sin fatala belägenhet satt försänkt i djup bedröfwelse bemärktes han af en Sjökapten, hwars fartyg låg segelfärdigt till Amerika. Denne meddelade han orsaken till sitt bekymmer och begärde hans råd.”

Sjökaptenen undrade om svensken kunde simma och det kunde han visst, så de gjorde upp att han skulle simma ut till fartyget när det blivit mörkt, varpå de skulle segla åstad med en ny matros ombord.

Hans kläder och ett fickur i silver togs tillvara av polisen som skickade dem vidare till mor hemma i Alfta tillsammans med en underrättelse att sonen dränkt sig. Det trodde man i födelsebygden under många år tills det en dag damp ned ett brev hos Handelshuset Petter Brändström i Gävle där det stod att den påstått döde snickaregesällen Altström levde, vistades i Demerara och var ägare till ett stort skeppsvarv och en betydande förmögenhet.

Han förklarade också att han via ett handelshus i London skickade 4 000 riksdaler till sin mor.

En sommardag 1828 rullade en ovanligt vacker vagn in på gården till Gästgiveriet i Alfta. Ut steg Altström, hälsade på sitt gamla husbondsfolk.

”… de kunde omöjligt begripa huru Långa-Jonas kunnat blifwa en rik karl.”

Han skickade bud efter sin mor som jobbade hos en granne, och när hon fick höra att sonen var hemma svimmade hon gång på gång och måste näst intill sanslös föras hem. Han flyttade in i prästgården och stannade till våren.

Etiketter: sverige karibien guyana

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Lena Malmquist » På väg igen:  ”Hej Per! Kul att läsa din blogg! Framförallt var det viktigt och intressant att ..”

  • solweig johansson » Ida Bäckmann - resande reporter:  ”Jag är ordförande i ett nytt sällskap Ida Bäckmannsällskapet i Åmål. Vi söker ma..”

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln