Thanks Mr Bobb

Mr Bobb i grilltagen på självständighetsdagen i Georgetown.

Jag närmar mig slutet på kapitlet om Surinam i min kommande bok om Guyanaländerna. Nu är det dags att dra upp synopsisen för den avslutande delen, den som ska handla om Kooperativa Republiken Guyana.

Att gå igenom bilder är en del i förberedelserna inför skrivandet. Det är precis ett år sedan jag damp ned på Ogle airport med Trans Guyana Airways Cessna Grand Caravan från Zorg en Hoop i Paramaribo.

Jag skrev så här på facebook:

"Jag försökte dela taxi med en hyfsat ung man (tatueringar och spruckna byxknän skvallrade om en annan generation med andra värderingar) men tjejerna på immigration ville specialstudera mitt pass, så han orkade inte vänta.
Istället städslade jag Mr Bobb. En stor man i en gul taxibil. Han började med att förklara att mitt val av hotell var ett riktigt taskigt val. Det låg mitt i det område i Georgetown där man överhuvudtaget inte borde vistas..." 


Mr Bobb - jo, han stavade det själv så, var en hedersman. Förutom att han körde taxi så ägde han ett ungdomslag i fotboll. När det var självständighetsdag i Guyana så var han i full gång med grillen för att dra in lite pengar till lagen. Dagen efter mötte jag honom igen. Då hade någon stulit den ena av de båda grillarna som han hade släpat dit. Den nya, suckade han.

Georgetown var nog ändå ett rövarnäste. Under ett halvår före och efter läste jag regelbundet Guyana Chronicle och Stabroek News för att följa vardagen där. Lokaltidningen är alltid ett bra tips om du ska resa någonstans. Mord, rån och fatala trafikolyckor var vardagsmat.

Men också annat. Man kan till exempel läsa om "the cricket ombudsman" i Guyana Chronicle och om ett bygge av en kokosnötsfabrik som ger noll utsläpp i konkurrenten Stabroek News.

Jimmy och Anette från Modesto i Kalifornien som jag träffade i Rupununi hann inte mer än sätta fötterna på trottoaren i Georgetown innan de var väskryckta och hotade med vapen.

Ett hus mitt emot Pressville Hotel som jag slutligen hamnade på hade brunnit någon av dagarna innan jag kom. Det var ändå ett bra hotell. Mr Prescott som var hotelldirektör kom till frukosten, hälsade, tog i hand och undrade om jag hade sovit gott. 

Minnena från Georgetown återvänder pö om pö. Jag återgår till skrivandet. Du kan ju läsa Stabroek News så länge...
 

En taxichaufför att lita på - om du kommer till Georgetown.
En taxichaufför att lita på - om du kommer till Georgetown.
Etiketter: karibien guyana

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • solweig johansson » Ida Bäckmann - resande reporter:  ”Jag är ordförande i ett nytt sällskap Ida Bäckmannsällskapet i Åmål. Vi söker ma..”

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln