Marx, d'Artagnan och pinuppan Smeralda

I Aldenhofparken i Maastricht stod min vän från vandringen genom det franska kulturlandskapet, Charles Ogier de Batz de Castelmore, som vi alla känner som d'Artagnan - odödliggjord av Alexandre Dumas, men i verkligheten stupad i Maastricht den 25 juni 1673 då staden belägrades av fransmännen. Han lär ha varit 62 år gammal vid tillfället och föll för en kula, ingen värjspets.

Även om storyn De tre musketörerna är påhittad finns det en historisk bakgrund som Dumas lutade sig emot. D'Artagnan är således en faktisk figur i 1600-talets mitt och hans uppdragsgivare var kardinal Mazarin - Frankrikes försteminister, som egentligen var sicilianare och hette Mazarini. Anledningen att jag överhuvudtaget nämner Mazarin är inte för den goda smakens skull utan för att han red med Karl X Gustav i dennes tåg över Stora Bält 1658, som fransk krigsobservatör och ambassadör. Detta ödesdigra fälttåg för oss skåningar.

Nederländerna är nedlusade med gamla hus och byggnader. Äldst hittills är den gamla stadsporten i Maastricht som har årtalet 1229 på en skylt. Det löper en stadsmur runt i alla fall en del av stan, några kanoner pekar mot floden Maas och när en stor pråm arbetar sig förbi bildas en resonans så man näst intill inbillar sig kanonmuller från fronten.

Karl Marx storasyster Sophia bodde i stan och Kalle var här och hälsade på 1865. Kanske korrläste han Das Kapital under sin månad i Maastricht, för den gavs ut 1867. Skylten sitter på ett hus på  Bouillonstraat (buljonggatan?), men en felfinnare har på internet berättat att Marx syster visserligen bodde här, men inte när Karl kom på besök. Då hade hon flyttat. Plattan sitter alltså på fel hus och han ser sliten och hålögd ut.

Innan jag reser tillbaka till Amsterdam glider jag med ansiktsmasken uppdragen, som en annan Black Bart, in i gamla fina Augustijnenkerk, Augustinerkyrkan. Den är numera pop-up-saluhall och går under namnet Bananenboxer. Där saluförs allehanda grönsaker, frukter, marmelader och drycker. Jag fyller korgen med två belgiska trappistöl, ett par pyttemarmeladburkar, en ingefärashot och en italiensk juice med pinuppa på etiketten. Hon heter Smeralda och ska smaka mint. Det rustika kyrkorummet levererar.
Etiketter: nederländerna

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Lena Malmquist » På väg igen:  ”Hej Per! Kul att läsa din blogg! Framförallt var det viktigt och intressant att ..”

  • solweig johansson » Ida Bäckmann - resande reporter:  ”Jag är ordförande i ett nytt sällskap Ida Bäckmannsällskapet i Åmål. Vi söker ma..”

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln