Vart tog Blåtand vägen?

En av gravhögarna i Jellinge på Jylland. Kanske Gorm den gamles grav.

Hur gick det med Haralds Blåtands grav i Polen? Har Sven Rosborn hittat den och varför dröjer hans bok? Och vad har drottning Silvias pappa Walther Sommerlath med detta att göra?
Frågorna hopar sig då jag hittat Rosborns websida om Blåtands grav: Den historiska föreningen för Wiejkowofynden.

Den här artikeln skrev jag 2019 om det otroliga fyndet av något som Rosborn trodde hörde samman med vikingakungens begravning. 



Mer än tusen år efter sin död är han mer aktuell än någonsin, den kristne vikingakungen Harald Gormsson, han som åtminstone i eftermälet kallas Blåtand.
I vår (läs: 2019) kommer arkeologen och museichefen Sven Rosborn i Malmö med en ny bok som sägs omkullkasta en del av vad som tidigare uppfattats som fakta kring kung Harald.

- Det blir stor uppståndelse. Inte minst i Danmark, spår han.

Vad det handlar om är att Rosborn är övertygad om att man har hittat Harald Blåtands grav i Polen. Danska historiker har alltid hävdat att kungens kropp förts till Danmark och slutligen domkyrkan i Roskilde efter hans död i Polen.
Det är emellertid ingen hemlighet att den pelargrav i domkyrkan som pekas ut som Harald Blåtands är tom.

Enligt Rosborn finns den riktiga graven istället några kilometer från den gamla vikingabyn Jomsburg, vid Wolin, ett tjugotal kilometer från Swinoujscie vid Östersjökusten. Hans kropp fördes aldrig hem till Danmark.
Harald Blåtand var kungen som kristnade danerna och den som allmänt ses som Danmarks grundare.

Rosborns intresse tog fart när en märklig guldplatta dök upp i ett polskt hem i Oxie, utanför Malmö, för fem år sedan och på nytt satte fokus på intresset kring var Blåtand tog vägen.

- Graven finns bara några kilometer från Wolin, säger Rosborn.

Mer vill han inte berätta. Han menar att hans bok är så fylld av sprängstoff att han inte vill förekomma den debatt som kommer att komma. Boken beräknas publiceras till våren.

Den runda guldplattan som knyts till Harald Blåtand är cirka fyra och en halv centimeter i diameter. Det väger 25,23 gram och har en guldhalt som varierar mellan 83 och 92 procent. Den har en latinsk text som översatt säger: Harald Gormsson, kung av danskar, Skåne, Jumne, staden Oldenburg.
Plattan sägs ha hittats några kilometer från Wolin, i byn Wiejkowo, i mitten av 1800-talet i samband med att en gammal kyrka revs för att ge plats åt en ny. Hundra år efter fyndet hamnade det i en polsk familjs ägo och följde sedan med bland farmors ”knappar” när familjen flyttade till Malmö och Sverige.

För en handfull år sedan tog dottern med det till skolan och visade upp det för historieläraren. Ingen kunde säga vad det var för något, men diskussionerna tog snabbt fart.

Många uttalade snabbt sin skepsis mot föremålet. Experter på Naturhistoriska Museet kallade det förfalskning.
Lars Olof Lagerqvist i Vä, utanför Kristianstad, är en av Sveriges främsta numismatiker och experter på vikingatida mynt. Han säger så här:

- Jag har sett många förfalskningar av mynt men aldrig sett något som liknar det här. Jag kan inte säga att det är en förfalskning.

Sven Rosborn menar också att det inte är ett mynt. Han har i en uppsats istället fört fram tanken att plattan är präglad i samband med Harald Blåtands begravning, och att det i sin tur skulle bevisa att den danske kungen begravts i Polen. Helt enkelt en vikingatida dödsbricka.

- Graven är hittad, men plundrad, säger Rosborn.

I Jomsburg (kallas ibland Jumne) fanns jomsvikingarna, som var Haralds allierade och ibland pekas ut som hans livgarde, en sorts elitförband, bland vikingarna. Hit sökte Harald sig när han blivit dödligt sårad efter en uppgörelse. I Jomsburg bodde också hans slaviske svärfar, Mistivoj.

Det finns historiker som säger att Harald störtades av sonen Sven Tveskägg av religiösa skäl – Harald var kristen och Sven inte lika övertygad, utan höll fast vid hednatron – men också de som säger att det var ett uppror då Harald ville att hans krigare skulle engagera sig i att flytta en stor sten på Jylland. Det var ett jobb som de inte kunde tänka sig att göra. Sven Tveskägg ställde sig på upprorsmännens sida och det blev strid. Missnöjet med den kristne kungen hade vuxit under en rad år.

Exakt hur Harald Blåtand blev dödligt sårad är oklart, men en lika populär som tveksam historia är att han sårades av en pil då han stod och kissade. Vissa uppgifter säger att det var Palnatoke som sköt honom. Palnatoke var gift med Sven Tveskäggs mor, fosterfar till Blåtands son.

Vikingatiden var en enda lång såpopera med tvärsgiften bland stormän och kvinnor. Mord och ränkspel hörde till och vad som är sant eller skröna i de få nedteckningar som finns är svårt att reda ut idag.

Harald Blåtand dog 985 eller något av åren strax därpå. Han var född omkring 920, kanske i East Anglia i nuvarande England, men hemma för honom var Jelling på Jylland, några mil nordväst om Kolding.
I Jelling ligger hans far, Gorm den gamle, sannolikt begravd. Även om Gorm inte var kristnad under sin levnad såg Harald till att han begravdes i stenkyrkan som rests mellan två enorma gravhögar, mitt i byn.

Jelling omgavs av en enorm palissad som idag märkts ut i form av ett konstverk med höga vita rör, som ger en uppfattning om storleken på byn. Det anses ha varit Nordens näst största stad efter Uppåkra och den har en enorm betydelse för danska historiker.

Harald Blåtand var en byggare. På hans tid sattes ett flertal olika fort, så kallade trelleborgar, upp för att försvara det danska riket. De flesta finns i Danmark och en av de största som också är utgrävd utanför Slagelse på Själland. En finns, föga förvånande, i Trelleborg i Skåne. Medan många av de danska trelleborgarna daterats till Blåtands sista levnadstid är det mer osäkert om han kan kopplas samman med borgen i Trelleborg.

Det stora intresset för vikingarna har gjort att litteraturen kring Harald Blåtand vuxit för varje år, att vikingaborgar grävts ut och blivit populära utflyktsmål. Man kan spankulera kring i trelleborgen i Trelleborg och föreställa sig att man lever på vikingatiden, leva riktigt vikingaliv i Foteviken utanför Höllviken, resa till Jelling och försöka läsa på runstenarna som Harald Blåtand reste över sig själv och sin far, Gorm den gamle.

Läs själv:
Den historiska föreningen för Wiejkowofynden

Vikingabyn vid Wolin i Polen. Där vikingatidens Jomsburg ska ha legat och Blåtands elitsoldater hört hemma.
Etiketter: danmark sverige polen

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln