Årets fågel - cock of the rocks

Cock-of-the-rock i urskogen, några kilometer från Wowetta i Rupununi, Guyana. Februari 2020.
Årets fågel för mig blev ändå utan snack Guyanas apelsinorange klipptupp, the cock-of-the-rock, som jag såg en bit in i urskogen från amerindianbyn Wowetta i Rupununi, i Guyanas inre.

Jan Lindblad har skrivit i sin bok Mitt gröna paradis (1969):
"År 1937 hade entomologen John Meyers som förste fotograf satt upp ett gömsle för att avbilda de då fotografiskt helt okända skönheterna. Innan han kunde ta en enda bild blev han dock så illa biten av myror att han fick avstå från försöket."

Lindblad själv tar sig in i skogen och får se, och fotografera, de ovanliga fåglarna när han genomför ett treårigt projekt i Rupununi och Kanukubergen 1967. 

Guyana vimlar av exotiska färggranna fåglar. I trädgården på Rockview Lodge vid byn Annai där jag slagit mig ned för några dagar, kom den ena fågeln efter den andra inflygande. Kolibris surrade kring blommorna och gula, röda, orange fjäderdräkter susade in och ut i trädkronorna. I en damm höll Colin Edwards en stor arapaima, Amazonas största fisk, som matades med rödbukiga pirayas. Detta var mitt tillfälliga högkvarter och den egentliga orsaken till mitt besök var just Jan Lindblads bok och berättelser.

Colin, en engelsman i 70-årsåldern som drev Rockview Lodge tillsammans med sin amerindianska familj, försökte intressera mig för ett flertal olika utfärder i grannskapet, men det var klipptuppen jag var på jakt efter. Så - sonen Jorge fick igång pickup'en och körde mig till Wowetta där min amerindianske guide, den unge Smith, skulle ta mig ut i skogen till de skygga fåglarnas tillhåll.

Colin hade försäkrat mig om att jag skulle få se dem. En grupp fransmän hade för några veckor sedan sett sju stycken.

Jag gick som vanligt i svarta Converse, jeans och skjorta. Jorge frågade Smith om min senapsgula Kånken skulle vara ett problem, skrämma fåglar eller djur, men Smith skakade på huvudet och så bar det åstad in i djungeln längs en smal stig. Det skulle ta drygt två timmar att ta sig dit, sade Smith, som gick före med en machete i näven som han stundtals röjde slingerväxter och torra grenar ur vår väg med. En vän har berättat om en annan vän som besökte Guyana och nästan inte såg en enda fågel därför att han stirrade stint mot marken i ren ormrädsla. Jag misstänkte att de ormar som skulle kunna bli ett problem var de som hängde i grenar över stigen och höll därför huvudet högt. Dessutom var vi bara två.

Jan Lindblad:
"Att någon går före på stigen är ingen garanti mot ormangrepp; ett talesätt säger att det är den tredje personen i raden som blir b iten och det förefaller vara ganska välgrundat. Förutsatt att den förste vandraren inte stiger på den drar sig åtminstone en lansorm med sin fint konstruerade men bräckliga injektionsapparat för att hugga annat än mot ett byte. Andre mannen som passerar får dock ormen att gå i försvarsställning och när den tredje går förbi är ormen redo och hugger för att freda sig."

Det prasslade och rasslade och fåglar sjöng, skrek, pep och kvittrade, men inte såg vi någon orm inte. En fågel som vi hörde med jämna mellanrum varslade om vatten i närheten, berättade Smith.

Plötsligt stannade han.
Först stod han tyst och lyssnade, såg sig om bland skog och buskar utan att ge ett ljud ifrån sig. Så satte han sig på huk och pekade med macheten i sanden på stigen.

- Jaguar, sade han. Den har passerat här nu under förmiddagen. Det är fräscha spår.

Han var nästan säker på att en jaguar inte skulle anfalla oss så där utan vidare, men visst såg han vaksam ut. Om jag haft lite sinne för dramatik skulle jag tillagt att hans knogar vitnade där han kramade macheten. Fast det vet jag inte. Vi tog det rätt cool och Smith berättade att om en jaguar anföll skulle man knyta nävarna och absolut inte spärra ut fingrarna. Då fällde den ut sina klor och de kunde vara jobbiga att värja sig emot. Jag tyckte det var ett bra tips, lade det på minnet och så traskade vi vidare. Stannade till någon gång då och då och lyssnade lite extra efter prassel och rasselljud i skogen. Sedan Smith berättat att de djur han framförallt inte ville möta på vår väg var pekaris, alltså sydamerikanska vildsvin, så förpassades jaguaren in i någon annan kammare. Svinen uppträder i flockar om kanske 200 djur och har ingen pardon mot vem det månde vara som stör dem.

Inga ormar, jaguarer eller svin men plötsligt är vi inne i ett skogsparti med stora klippblock. En biotop inte alldeles olik den på Stenshuvuds östra del. Här ska klipptuppen finnas, säger Smith, och spanar av närområdet.

Det tar inte många minuter innan vi får se den förste. En orange färgkladd på en gren uppe i ett träd, kanske 60 meter bort. Sakta och försiktigt tar jag mig närmare bland stenar och klippblock. Smith pekar på ett annat håll. Där sitter en till.

Jan Lindblad:
"En kolibri, en jacamar eller någon av alla de färggnistrande arter som bländar ögat när man ser dem i närbild är effektivt kamouflerade i sin rätta miljö där färgerna bildar ett samspel med bladytor och skuggor, den här fågeln däremot lyser på långt håll som en modern affischfärg."

Under en timmes tid noterade vi ett antal fåglar, både orange hannar och grå honor, och när vi hade konstaterat att vi sett och fotograferat fler än fransmännen gick vi stigen tillbaka mot savannen. På långt håll kunde vi se Jorges pick-up närma sig. 
 
Rupununi, Guyana februari 2010
Etiketter: karibien guyana

Kommentera gärna:

Om ingenting annat anges är alla bilder i bloggen tagna av mig själv.
(c) Per Erik Tell
Respektera upphovsrätten och vill du återpublicera någon bild ber jag dig ta kontakt med mig.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln