Tusenåriga kosmopoliter hälsar

Tullstorpsstenen

I postlådan fiskade jag upp Vikingatågen och runstenarna av Åke Ohlmarks (1981) i fredags.

Kristianstadfödde Ohlmarks, med rötterna i Gåragöl vid Jämshög, är onekligen en fängslande berättare även om han är känd för att hellre vara spännande och rolig än kanske helt historiskt korrekt. Han uppvägde en aldrig erövrad doktorshatt och delvis misslyckad akademisk karriär med en kolossal arbetskapacitet och enorm bokproduktion.

Den här handlar om hur vikingatågen har dokumenterats på runstenar i Skandinavien. Några timmars studerande innan jag somnade i går kväll inspirerade mig att pumpa cykeln i dag och ge mig ut på runstensjakt. Jag är tillfälligtvis inackorderad i Abbekås på den skånska sydkusten. Det finns inom pedalavstånd flera spektakulära stenar.

Jag satte först kurs mot Östra Vemmenhögsstenen, som tidigare kallats Dybäcksstenen. Den står faktiskt kvar på sin ursprungliga plats vilket inte är så vanligt för runstenar. Så här lyder inskriptionen på stenen  (översatt till modern svenska, enligt Wikipedia):

”Broder reste denna sten efter Bosse, broder sin, en mycket god kämpe”

Stenen är i gott skick, alldeles invid länsväg 101, strax öster om Östra Vemmenhögs by. Pekar som en näsa på en begravd jätte rakt upp i luften. Runskriften är ifylld med rött och tydlig. Den nämns redan 1591 i skriftliga källor.

Väl i Östra Vemmenhög tog jag ut riktning för nästa sten. En sydsydvästlig vind gjorde att jag valde att fortsätta västerut för att senare, då jag blivit trött, kunna vända österut och få medvind hem.

Tullstorpsstenen vid Tullstorps kyrka, några kilometer därifrån, är både en av de intressantaste och vackraste runstenarna från Harald Blåtands tid. För att nå dit var jag tvungen att forcera Tingsbacken i lätt motvind med min tunga, men lättrampade postcykel. En handfull kilometer.

Tullstorpsstenen är i ljus granit. 1627 ritades den av första gången då den fortfarande satt inmurad i kyrkoväggen. Kring 1920 plockades den fram och sattes på sin nuvarande plats på kyrkogårdens minneslund.

Texten som kanske inte är det mest intressanta lyder:

”Klibbe och Åsa reste dessa kummel efter Ulf”

Det som gör stenen speciell är istället bilderna. Här finns bland annat ett fabeldjur och längst i botten är ett skepp inristat. De som vet hävdar att såväl djurbilden som fartyget är av ostromerskt ursprung. Och det tyder på att denne Ulf sannolikt var en viking i österled, kanske en av Halvdans vänner vid palatset i Miklagård (Istanbul) där många vikingar tjänstgjorde under decennier kring 1000-talet.

Halvdan var ju den viking (eller väring som de kallades) som under en paus i arbetet ristade in sitt namn på en balustrad i Hagia Sofia. Den finns fortfarande kvar. Storyn om Halvdan kan du läsa i bloggen, augusti 2020, eller sök på Turkiet i etikettmolnet.

Det är lite speciellt att stå en skir decemberdag och titta på den tusenåriga bilden och försöka förstå vad den berättar om. Så lätt vi flyger till Istanbul idag. Vilket äventyr det måste ha varit för Ulf och Halvdan och de andra väringarna.

Tullstorpsstenen finns inte med i Ohlmarks bok vilket jag finner lite besynnerligt. Den hade mycket väl platsat då den ju måste ha inspirerats av någon som själv sett, eller fått berättats, de östromerska skeppen och fabeldjuren.

Skånska akademin hävdar att Tullstorpsstenen har ett omisteligt intresse och jämför den med Jellingestenarna som Harald Blåtand reste för sin far Gorm den gamle på Jylland. Stenens skrivyta är ovanligt slät.

Från Tullstorp är det inte så långt till Källstorp. Fast stenen har flyttats och står nu i parken vid Jordberga gods. Fortsatt västerut. Jag hittar den slutligen, men vill inte kalla det vaken för park eller trädgård. Det finns ingen skyltning till stenen som ligger som ett beläte bakom en mur bland sly. Men det finns en liten, relativt nygjord, informationstavla som berättar vad inskriften handlar om. Tur det. För texten är praktiskt taget oläslig. Det går möjligen att skymta runor. Möjligen.

Men det ska stå:

”Torkel gjorde åt Tords son denna bro efter Vrake, broder sin”

Det unika med texten är att den talar om ett brobygge. Det lär vara den enda i Skåne.

En snabb bild med mobilen och sedan vända österut. Då ligger vinden på från sydsydost och tillbakatrampet blir precis lika tufft. Totalt 38 kilometer och med tre hälsningar från bröder tusen år tillbaka.

Östra Vemmenhögsstenen.
Källstorpsstenen.
Etiketter: sverige

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln