2021 > 08

Jens Munk Island, vid Hudson Bay. Där gick det åt helvete för Munk.

En dag drar man bara ut en bok ur bokhyllan. En bok man vet att man har haft i många år. Kanske 30 eller 40. Oansenlig. Taskigt omslag. Billig Bra Böckerstil. Usel titel.

Den har alltså inte fått någon chans utöver att agera hyllvärmare. Undrar varför den inte försvunnit i någon gallring? Kanske visste jag att jag en dag skulle slå upp den och sedan tillbringa timmar med att läsa den allt intressantare boken från pärm till pärm.

Vilken?
Jo, Kunglig sjökapten av Thorkild Hansen (1979).

Boken handlar om dansken Jens Munk som född oäkting tar sig upp och blir en av Christian IV:s kanske yrkesskickligaste skeppare, om än ständigt förbisedd. Hans liv är spännande och våldsamt, men framförallt är han en sjutusan till seglare. Thorkild Hansen är en fena på att beskriva livet till havs i de stora segelskutorna. Det krävdes en skicklighet som ingen nu levande människa kan matcha.

Allting utspelar sig under 1600-talets första frustande decennier. Spelplatsen är från Bahia i söder till Norra Ishavet. Och förstås - Munks envisa försök att trä sig igenom det nålsöga som kallas Nordvästpassagen.

I boken finns en härlig beskrivning av Christian Fredriksens (Chr IV) resa i ungdomsåren till Ishavet med vänner och andra unga adelstuppar. En resa som dränktes i vin och öl under ett ständigt festande.

Här finns också en hel del om Ove Gieddes expedition till Trankebar i Indien och i Thorkild Hansens Munkögon får Gieddes bedrift en helt annan belysning. Bara ett exempel på hur olika kunnandet kunde vara: när Giedde steg iland i Sydafrika frågade han efter mediciner för att kunna hejda sjukdomen som höll på att ta kål på hans besättning, utan att se eller förstå träden som dignade av apelsiner och andra frukter. Samtidigt kröp Jens Munk på den bottenfrusna marken i norra Kanada, krafsade undan snön och fick sig till livs lingon och blåbär som djupfrysts sedan förra säsongen, för att överleva samma fruktade sjuka som härjade hos Giedde, skörbjuggen.

Nya perspektiv får jag också på Christian IV. Inte i första hand hans fylleresa till Nordkap, den är känd sedan gammalt, men citaten ur hans egen dagbok röjer näst intill ett spelberoende. Under långa tider är de enda anteckningarna vinst/förlust på dobblerier.

Ja, det är en spännande skildring som serveras kring de danska herrarna. En viktig del av vår gemensamma historia. (Ove Giedde var skåning, herre på Tommarp vid Kvidinge).

En mening fångar tidens anda:
"Inte heller Kristian IV erkände verklighetens suveränitet."

Efter Trettioåriga kriget var det inte så roligt längre i Danmark.

När Jens Munk höll på att dö i Ishavet kunde Ove Giedde etablera en handelsstation i Trankebar i Tamil Nadu, Indien.
Läs hela inlägget »
Etiketter: danmark, kanada, indien

Nyinflyttad så tänkte jag mig lite nytt på väggarna. Jag har en handfull canvastavlor med fågelmotiv och det finns plats att utöka, så jag lät göra två nya.

Den ena är en gulbena i flykt. Fotograferad i St Anthonys på Newfoundland för två år sedan, då jag sökte Vinland.

Den andra är en Stellars Jay, en stellerskrika, som jag plåtade en morgon på en campingplats i Big Sur, Kalifornien. Det är den du ser på bilden. Den satt där och glodde på stolen på andra sidan frukostbordet och bara väntade på att någon smula skulle ramla ned från min macka.

Big Sur har ju odödliggjorts av Jack Kerouac i en bok om sina märkliga nätter i vildmarken i Big Sur, och av Tomas Polvall i boken Kalifornien - stora drömmar, stora landskap. Tomas är en nyfiken och social resenär som bland annat skriver om Millers bibliotek i Big Sur så att man absolut vill åka dit. Tyvärr var halva Big Sur avstängt då vi var där, en bro hade rasat och naturkrafterna gjort sitt bästa för att påminna om klimathotet. Så läs Polvall istället.

Det var kolmörkt när vi körde hyrchevan ned till den lågt liggande campingen. Vi var tvungna att ha bilens strålkastare tända tills vi fått upp tältet. Vi såg inte ett barr i den svarta tallskogen.

Kalifornien är ett eldorado av fåglar. Även om man kanske inte åker på ornitologisk expedition till Kalifornien, så finns det oerhört mycket att skåda. Överhuvudtaget finns det mycket mer vildmark i Kalifornien än man föreställer sig. I Venturas utkant, i Grant Park, satt en skylt som berättade om skillnaden på bobcat och mountain lion och vilken av dem man skulle se upp för. 

Stellarskrikan finns över hela västra Nordamerika, till Nicaragua i söder, och är uppkallad efter den tyske botanikern Thomas Wilhelm Steller som deltog i dansken Vitus Berings upptäcktsresor kring Berings Hav. 

Okej då, så här ser gulbenan i St Anthony's ut.
Läs hela inlägget »
Etiketter: usa, kanada

Det tar 11 timmar och tio minuter för SAS att flyga nonstop från Los Angeles International till Köpenhamn nu för tiden. Det går rakt upp över Utahs öknar, Montana, in i Saskatchewan och vidare norrut mot de stora isvidderna, planar ut över Grönland och sen söderut över Island och Färöarna innan landningen görs i en sväng över Öresund och maskinen, en Dreamliner eller en Airbus, sätts ned parallellt med Öresundsbron.

Du stiger ur relativt pigg och kan sträcka på benen, dra rocken om dig i den skandinaviska snålblåsten. Det var ju sol och sommarvarmt för ett halvt dygn sedan.

I Teknikens Världs julnummer 1954 läser jag om den första flygningen över polartrakterna som SAS genomförde med DC-6:an Helge Viking den 16 november 1954.

Den nya linjen är en enorm framgång för SAS läser jag. Den ska gå två gånger i veckan och är redan fullbokad för lång tid framöver. Håll i er nu: Flygturen mellan Köpenhamn och Los Angeles tog 1954 24 timmar och 13 minuter bara i flygtid.

Då flög man först till Söndre Strömfjord (numera: Kangerlussuaq) på Grönland, vidare till Winnipeg i Manitoba, Kanada och först därefter i ett sista hopp till Los Angeles. 

Jag var i Kalifornien senast 2017. Då kostade resan en bråkdel av vad den kostar idag.

LA-ndning Los Angeles 2017.
Läs hela inlägget »
Etiketter: usa

Som skåning är det svårt att fullt ut gilla Gustav II Adolf men måste man jämföra med till exempel Karl XII så spelade ju GA i en helt annan division. Jag har skrivit ett reportage om Gustav och hans öde vid Lützen till en uppdragsgivare, men måste korta svadan en del.

Bland annat riskerar det här ryka:

"Härjandet var inte bara död, plundringar och elände för de inblandade. Nils Ahnlund berättar i sin bok Gustav Adolf den store om charmören Gustav Adolf. Om dans och fester i Frankfurt och Nürnberg, om hur kungen klädde ut sig till värdshuspojke på en maskerad i Mainz och på en bal i Augsburg den 30 maj 1632 gång på gång dansade med den vackraste flickan, jungfru Anna Maria Bresler:

”Då han nådigast smekte den unga sköna, rev hon i sin blyghet några hål i kragen, varpå han skänkte den åt henne som ett minne jämte några smycken.”

Gustav Adolfs dotter, sedermera drottning Kristina, lär vid tillfälle ha uttryckt om sin far att han älskade kvinnorna, kanske för mycket. Även mat älskade han och blev med tiden rätt fet. Dock lär han ha varit mindre benägen på alkohol. Kristina sade att ”han drack, ej av egen böjelse utan av statsskäl”."

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige, tyskland
Att gå upp i fågeltornet innebär att man omedelbart hamnar i motljus.

Dagens arbetspaus blev ett skogsbad i Snogeholms friluftsområde under en skön sensommardag.
12 500 steg i delvis gammelskog, längs sjökant och öppna hagar. Och förhållandevis ensam på stigarna trots en del bilar på parkeringen. Ingen som skrämmer naturen.

En ekorre samlade inför vintern, en hackspett jobbade på, två färggranna nötskrikor passerade stigen, en taltrast knyckte på nacken åt mig och hägern och ormvråken seglade iväg då jag kom för nära.

I fågeltornet kunde jag konstatera att det var som vanligt. Alltså sjön och eventuell skådning låg i rakt motljus.

En grann räv spatserade kring, ganska nära, men satte av i full karriär då jag harklade mig för att inte chocka den. En rådjursfamilj tog ut avstånd då jag passerade.

OIch så mötte jag två tyska grabbar i tolvårsåldern, intensivt språkande. De frågade efter "the swimming area". Jag pekade ut riktningen mot Snogeholmssjön och de fortsatte. En knapp halvtimme senare mötte jag en typisk ungdomsledare som undrade om jag sett två grabbar... Ytterligare ett par kilometer fram hittade jag ett större gäng sittande på en dammig grusväg. Jag försökte få dem att gå ytterligare 75 meter då de skulle ha en fin sittgrupp i sten att ta i besittning.

Nejnej, vi väntar på några, sade en av ledarna.

Jaha, tänkte jag. Det skulle nog ta någon timme att få in badboysen i ledet igen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige

Det diskuteras rättigheten att få säga nej till vaccination i P1 nu på morgonen. Vaccination är ju en förutsättning idag för att resa. En självklarhet för en kosmopolit.

MEN - det som inte sägs från vaccinförespråkarna är ju att det handlar om en akt av solidaritet. Du vaccinerar dig inte bara för att själv kunna klara dig bättre i en pandemi, utan även för att delta i förhindrandet av spridningen till dina medmänniskor. Allt behöver inte vara lagar, regler och avtal för att man ska förstå hur man uppträder.

Man kan visst prata om rättigheten att få säga nej till vaccin men om argumentet "att själv få bestämma" är det som avgör ens beslut får man vara beredd på att bli betraktad som en osolidarisk, självupptagen skitstövel. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige

Dagens understreckare i SvD handlar om flyttfåglar. Ett fascinerande ämne och jag läser om myrspoven i inlägget av Torgny Nordin att:

Myrspoven är den extremaste av alla flyttfåglar vad gäller den fysiologiska förmågan att förändra sig inför flytten. Den bygger om inre organ och vävnader ända ned på cellnivå.
Myrspoven flyttar från Alaska till Nya Zeeland utan uppehåll på nio dagar! Den vräker i sig mat med höga halter av fettsyror av omega-3 och maxar sina röda blodkroppar. Smällfeta - att de om de vore mänskor borde fått både hjärtinfarkt och diabetes - ger de sig iväg på en grandios nonstopflygning.

En och annan tar vägen via Lilleskog i Ystad också vilket bilden bevisar, fast de startar sannolikt inte i Alaska utan längst upp på den Skandinaviska halvön och flyger heller inte längre än till Västeuropas stränder. Så är den ju inte särskilt smällfet heller. Bilden är något år gammal men jag har sett myrspov även i år. Den kommer till sydkusten i slutet av juli, början av augusti, om inte tyska turister häckar i alltför stor utsträckning på kustremsan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige
Rikslejonet på sin skans i Göteborg då det var nyrenoverat och målat 2010.

Ett av de mera intressanta hugskotten under Karl XII:s bedrövliga regeringsperiod var onekligen när man lade upp en plan för hur sjörövare från Madagaskar skulle beredas möjlighet att flytta till Göteborg.

Jag stöter på de vilda idéerna när jag läser Aubry de la Motrayes skildring av sina resor i Sverige och i Karl XII:s hasor under 1711- 1725.

Många sjörövare, pirater och kapare, hade slagit sig ned på Madagaskar för att få lite lugn och ro och kunna njuta av sina rövade tillgångar. Men det blev lite för mycket lugn och ro. En del av dem ville tillbaka till Europa. Kanske till ett rikare, eller i alla fall mer välbekant, kulturliv. Jag vet inget om piraternas suktan efter kultur. För den svenske kungens och hans regerings del handlade det om att få rikets finanser på fötter då man eventuellt hoppades att kaparna skulle fortsätta sitt förvärv på den europeiska marknaden och därmed dra in lite skattestålar till administrationen av riket. Eller att de åtminstone skulle ta sina skattkistor och spenderbyxor med sig till Sverige.

Det strandade alltihop när kungen sköts och nationen skulle återupprätta både heder och anseende.

De la Motrayes bok är mycket underhållande och det finns många passager av högt populärkulturellt värde. Som det här:

"...då jag 1708 reste från Malta till Konstantinopel med min tchaique, vars besättning bestod av trettio grekiska matroser, som genom att äta massor med vitlök till alla sina måltider till den grad besvärade mitt luktsinne, att jag icke kunde hitta på någon bättre utväg än att att börja själv äta vitlök."

Björn Larsson har för övrigt skrivit en högst läsvärd roman om Stevensons figur ur Skattkammarön, Long John Silver, och hur denne sjörövare på sin ålders höst bosätter sig på just Madagaskar. Nu har jag inte hela boken aktuell så jag minns inte om Silver nånsin fick erbjudande att flytta till Göteborg. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige, madagaskar
Karl XII som han koms ihåg i Bender.
Karl XII som han koms ihåg i Bender.

I Kristianstadsbladet läser jag Christian Swalanders recension av Magnus Västerbros bok om Karl XII. Denne krigarkonung som på senaste tiden fått mer än en törn av samtidens tyckare.

Västerbros bok ger ett perspektiv från mannarnas och folkets håll. Inte från officerstältens och taktikspelens, om jag förstår recensenten rätt.

Det står väl en och alla som läst lite mer om Karl XII ganska klart att han var en fuling, vad att vara kung beträffar. När han slutligen fick nådaskottet i Fredrikshald var Sverige nedkört; fattigt, utarmat på manfolk och hungrande.

Att han var galen ser man ju tydligt på den minnesplatta, eller staty, som finns i Bender och som minner om kungens tillvaro där efter nederlaget vid Poltava. Minen och blicken ger rysningar och aningar om psykopatens brist på empati. Så Jarl Kullesnygg som han vanligen utmålas i  svenska medier är han ju knappast i Bender.

Vi rullade in en tidig eftermiddag i Bender för några år sedan, jag och kapten Mike i Sigge Lill-Cittra. Vi hade krånglat oss genom gränsposteringen mellan Ukraina och Transnistrien, den ryska delen av Moldavien som bröt sig loss från centralstyret i Chisinau i mitten av 1990-talet och sedan dess byggt upp sin egen republik. Den röd-grön-randiga flaggan är prydd med hammare och skära och det berättar ju om landets politiska inriktning. Det kallas också den sista sovjetstaten.

Det finns ett stort fort i Bender och vi hade turen att när vi var där så firades händelsen då ryssarna kastade ut turkarna ur landet. Alla var där. Många var utklädda och plötsligt befann vi oss i en rasande fäktningsscen mellan ryssar och turkar. Det var en härlig familjedag för den ryska stoltheten.

I staden Bender, vid torget mitt emot regeringsbyggnaden, eller om det var kommunkontoret eftersom Tiraspol är "landets" huvudstad, fanns ett minnesmärke över Karl XII och hans tid i landet. Porträttet måste ha gjorts efter kalabaliken. Den syns i kungens ansiktsuttryck. 

Seigneur Aubry de la Motraye som följde kungen lite här och där skriver efter hans död i Norge:

"Han skulle ha varit den ärorikaste och lyckligaste monark i världen, om han lika väl hade förstått att begagna sig av segern som att vinna den. Han hade kunnat, efter att ha besegrat sina fiender, sluta den ärorikaste fred som någonsin slutits...o.s.v."

Det kunde han inte. In i kaklet, var det ja. 

Ryssarna kör ut turkarna ur Bender.
Familjedag? Jojo...
Läs hela inlägget »
Etiketter: transnistrien, moldavien

Jag dekorerar vardagsrummet efter flytten. Vid min bokhylla hänger ett horn från en indisk vattenbuffel. Det fick jag i femte klass på Magnus Stenbocksskolan i Helsingborg av en lärare i mitten av 1960-talet.

Vår ordinarie klassföreståndare var sjukskriven på grund av diskbråck. Vi uppvaktade henne med choklad och blombukett på det som då kallades för lasarettets vanföreanstalt.

Under hennes sjukfrånvaro hade vi vikarier. Buffelhornsmannen var en av dem. En dag hade han med sig en stor kartong och i den fick alla elever lov att ta vars ett buffelhorn. I sanning en märkvärdig lärarinsats. Han hade bott i Tunisien och pratade mycket om Habib Bourgiba. Han var en äldre man i skägg och tröja. Jag minns inte hans namn.

En annan av vikarierna var en ung man och nattredaktör på HD samtidigt med lärarjobbet. Han tog oss med på studiebesök till redaktionen på Vasatorpsvägen en kväll. Han gick alltid klädd i ljust grå kostym och hade en smal svart slips. Han minns jag inte heller vad han hette.

Klassföreståndaren hette Gun Ohlsson. Vi hade henne i flera år. Det enda jag kommer ihåg är hennes frånvaro.

Läs hela inlägget »

Jag skulle placera Bibeln på hyllan för science-fiction när dottern, som är bibliotekarie, istället föreslog fantasy. Det har hon säkert rätt i. För mig är kategorierna snarlika.

Men Bibeln, farmor Esters konfirmationsbibel, föll i golvet då jag skulle sträcka mig upp och pilla in den i sällskap med Erich von Däniken, Bradbury och Clas Svahn.

Ut föll ett gammalt foto. Enda texten var: Hälsning från Lundåkra. Fyra personer och jag misstänker att det alltså var tjejen som jag skrivit om tidigare, alltså lilla Elise i knäet på sin mor Beata och sedan eventuellt styvfar (Nils? någonting) stående blygt beskyddande bakom och så Beatas mor. Jag har inte släktträdet tillgängligt här så jag kan inte utveckla det mer, med namn och födelsedata. Kortet är inte adresserat till någon. Det borde alltså vara ett gammalt fotografi som Ester troligen fått av sin mor Elise.

Misstanken om namnet Nils är att Elise i en skolbok skrivit in sitt namn som Elise Nilsdotter.

Lilla flickan Elise är i så fall Esters mor och mormor är Beata som råkade ut för lebemannen konsuln Adalrik Hallberg i Helsingborg, som i pauserna från festandet på Mollbergs förlustade sig med pigorna. Han är skuggan bakom raden Fader okänd. Hur mycket visste Ester om sin mor. Varför frågade jag aldrig?

Ester konfirmerades 1921, för exakt 100 år sedan. Hon dog 1986.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige

Det är de tama fåglarna som längtar. De vilda flyger.

Vadarna stannar till i tångdynerna längs den skånska sydkusten innan de fortsätter söderut för en behaglig vintertillvaro. Jag ser myrspovar, kärrsnäppor, grönbenor, en skogssnäppa och så några strandpipare och drillsnäppor, som ändå brukar finnas här.

Sommaren är över har de bestämt.

Utan covidpass och fullkomligt fossilfritt drar de ut i världen och lämnar oss andra på stranden. Skuggorna blir längre, sydvästan trycker i ryggen och  skrattmåsarna, trutarna och jag blir kvar längs kusten.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige

Om ingenting annat anges är det mina egna bilder i bloggen.
(c) Per Erik Tell
Respektera upphovsrätten och kontakta mig om du vill du återpublicera någon bild.

p.e.i.tell@gmail.com
hemmahamn: Ystad

Kosmopolitism, världsmedborgarskap, världsmedborgaranda, är åsikten att hela mänskligheten bör betraktas som ett samfund av lika berättigade medborgare, utan hänsyn till skiljaktigheter i ras, nationalitet, religion eller klubbtröjans färg.

             Sök i bloggen

          Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Arkiv

Länkar till vänner o bekanta

Etiketter

Flag Counter

Köp mina böcker hos Bokus
eller Bokbörsen

Per Erik Tell
+46-736481648
p.e.i.tell@gmail.com