Mellan Kerala och Backåkra

Mellan två bilar på en bakgata i Kochi visar Indien sig.

Avstånd är tvivel och resa är tro.

Det skriver Tomas Löfström (1948-2016) i sin bok Överbrygga som är en rad essäer med resandet som gemensam nämnare. Tomas drev till sin lilla bokhandel vid Stenshuvuds fot fram till sin död. En av hans sista böcker var det enorma verket Den siste resenären om en annan kosmopolit, Torgny Sommelius. En läsupplevelse om ett annorlunda liv.

I Överbrygga korsar Löfström mina spår i Buenos Aires, i Chennai och Kochi, i New York och Paris. Men han reser också i Asien, berättar levande om vägen till Tibet och Kina. Han tar upp alla de andra resenärerna som också skrev, från Chatwin till Artur Lundkvist och han citerar en bit ur Lundkvists Indiabrand om en tågresa i Indien - som jag känner igen hur väl som helst.

Jag minns det tumstjocka lagret av damm och mög på fläktarna i taket i tågkupén och bara hoppades att de inte skulle starta och begrava oss i drivor av smuts. Jag minns den lilla familjen som erbjöd att dela med sig av matkorgen de packade upp, åt lustfyllt under en stund innan mannen i familjen torkade sig om munnen, plockade ihop folieskålarna, plastmuggarna, servetterna och plastbesticken, reste sig och hivade alltihop ut genom fönstret.

Artur Lundkvist skriver:

"Även förstaklasskupén ser mest ut som en boskapsvagn: ett naket, fyrkanbtigt utrymme med några läderklädda britsar kring väggarna. Spegel och hyllor borta, fläktarna i taket borta, alla lampor stulna eller trasiga utom en enda. Allting svart av innött sot opch smuts och svett.
Resgods staplas på golvet, bäddarna rullas upp på britsarna. Medpassagerarna viftar med svart fötter fram,för ens näsa, för att svalka sig. Dörren till toaletten går inte att stänga ordentligt: hela natten lultar det klor och urin därifrån.
Ovidkommande resenärer försöker ständigt tränga sig in och reda sig en sittplats på golvet, bland bagagehögarna. Ingen gör min av att protestera. Själv måste jag ingripa med högröstat tal och förtydligande gester..."


Löfström berättar också att Artur Lundkvist, som den världsresenär han var, snarast hade grav ångest varje gång han skulle ge sig ut på resa.

Tomas skriver också en intressant essä om dern svenska konstnärinnan och författarinnan Tyra Kleen och i det allra sista kapitlet möter vi Dag Hammarskjölds Backåkra, en plats jag återkommer till nästan varje vecka sedan jag flyttade tillbaka till Ystad. När Tomas skrev boken var Backåkra stängt för besök och på väg att förfalla. Så är det inte längre. Det är jag väldigt glad över.

Omläsningen av Tomas Löfström gav också följden att jag köpte hem Lundkvists Vandrarens träd från Bokbörsen.

Tomas Löfström: Överbrygga (2015)

Etiketter: indien

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Lena Malmquist » På väg igen:  ”Hej Per! Kul att läsa din blogg! Framförallt var det viktigt och intressant att ..”

  • solweig johansson » Ida Bäckmann - resande reporter:  ”Jag är ordförande i ett nytt sällskap Ida Bäckmannsällskapet i Åmål. Vi söker ma..”

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln