Där har du inte heller varit

Village Bay, St Kilda.

I morgon är det dags för säsongens första föreläsning. Lätt ringrostig tar jag mig till Dalby för att kåsera under det något utmanande ämnet "Där har du inte heller varit".

När jag drog detta senast, på biblioteket i Trelleborg, satt det en 80-årig dam i publiken som hade prickat in flera av mina udda resmål. Hon hade till och med varit på St Kilda, den lilla ögruppen i Atlanten, ett antal distansminuter utanför Yttre Hebriderna som är föreläsningens slagnummer.

I Whisky Blues Återkomsten har jag berättat en del om St Kilda. Fergus McAdam är barnfödd där och tillhörde dem som evakuerades 1930. Han ser tillbaka på sitt liv och berättar för Fiona Flanahan:

"Jag kommer från havet, sade han.
Havet?
Känner du till St Kilda?
Bara vagt. Berätta.

Fergus pekade på den ena handens ovansida med sitt lätt krökta pekfinger.
Här ser du ärret efter min förlossning. Det fick jag av snöret som höll mig fast vid St Kilda in i det sista. Det syns fortfarande efter alla dessa år.
Det är ändå ingenting mot det som blev kvar efter att jag kastat Sergeant över klippkanten. Men det sitter här och är så mycket djupare.

Han knackade med samma krokiga pekfinger i den insjunkna bröstkorgen. Fiona var tyst.

Så började Fergus MacAdam berätta sin historia. Han var en del av Skottlands historia som inte är så väl känd, varken söder om Hadrianus mur eller norr om Shetlandsöarna.

St. Kilda är en liten ögrupp cirka fyra timmars gång med en liten båt, rakt västerut om Yttre Hebriderna. Fram till 1930 var huvudön, Hirta, bebodd. Då evakuerades befolkningen. Den lilla bosättningen, som tros härröra från vikingatiden, blev omöjlig när det moderna samhället trängde sig på.
Fergus berättade hur han hade valt ut en plats på öns västligaste del, Misstress Stone, där Atlantens vågor kastade sig in under höstens och vinterns stormar.

Han skulle ta farväl av Sergeant, sin femåriga foxterrier. Han hade gått en lång omväg över ön innan han nådde fram till klipporna. Morfar Callum MacQueen hade grymtat. Det var morfar som hade följt Fergus och trampat bakefter i sina breda fågelfängarfötter när han skulle skiljas från hunden. Det var morfar som valt ut stenen, så att den fick rätt tyngd och det var han som hade visat honom hur han skulle knyta repet kring hunden så att den inte lossnade.
Du vill väl inte att han ska hamna på avvägar utan nå fram till Vår Herre så snart som möjligt, hade morfar Callum sagt, och sen kontrollerat som en scoutledare att knutarna skulle hålla."


Vill du att jag ska komma och föreläsa hos din förening så hör av dig per mail eller telefon.
Vill du läsa mer om St Kilda och Whisky Blues hittar du båda böckerna hos Bokus. Vanlig bok eller ljudbok.
 

Etiketter: skottland sverige

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • solweig johansson » Ida Bäckmann - resande reporter:  ”Jag är ordförande i ett nytt sällskap Ida Bäckmannsällskapet i Åmål. Vi söker ma..”

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln