Flyga och illa fäkta...

En DC-6:a står utanför flygmuseet. Så sent som i fjol flögs den från Nome i Alaska till Stavanger. Bakom den står en J35 Draken med danska nationalitetsbeteckningar och punka på alla hjulen.

Det är ofta spännande att besöka museer, som Flygtekniska Museet i Sola utanför Stavanger.
Roligast ändå är att höra historierna om personerna bakom dåd och död. Som  Tryggve Gran, den norske flygpionjären som gjorde bort sig och förlorade sin plats på parnassen efter kriget. Han blev nämligen medlem av NS, norska Nasjonal Samling, nationalistpartiet under Quisling som blev Hitlers förlängda arm i Norge.

Annars började det bra för Gran. Han var den förste att flyga över Nordsjön, från Aberdeen till Norge, i sin franska Blériot. Tyvärr hann han knappt landa förrän första världskriget bröt ut, så ingen hann applådera hans bedrift. Då tog han sig till England och enrollerade sig i Royal Air Force under taget namn, kapten Grant från Kanada.

Han säger själv att han besegrade Hermann Göring i en luftstrid i det första världskriget. Göring som han sedan under 1930-talet blev kompis med. 1919 tog han sig till Newfoundland för att bli först över Atlanten, men Alcock & Brown hann före.

Under 1920-talet flög han med Robert Scott och Roald Amundsen på polarexpeditioner. Rekommenderad därtill av Fritjof Nansen. Luftskeppskonstruktören Umberto Nobile blev en annan polpolare. 

Googlar man Gran får man också reda på att han var med i Norges första fotbollslandslag som förlorade mot Sverige. Gran gjorde akkurat Norges mål. Han lär också ha varit hetlevrad, snabb att ta till knytnävarna och gift tre gånger (samband oklart).

I räfst- och rättartingen efter kriget dömdes Gran till 18 månaders fängelse, men det egentliuga straffet för hans tjänst hos Quisling var att han återstoden av sitt liv blev persona non grata i Norge. Han sysselsatte  sig bland annat med att skriva böcker, barnböcker och deckare och dog 1980.

Intressant på ett flygmuseum är också fascinationen över haverierna.

Jag intresserar mig för katastrofen då en maskin av typen Heron gick ned på Hummelfjället med tolv personer ombord på grund av nedisning och kraftiga luftströmmar.

Bara två personer omkom i olyckan men det tog ett dygn innan räddningen nådde fram. En av passagerarna var den norska radiomannen Rolf Kirkvaag och han höll modet uppe på medpassagerarna genom att leka radioprogram tills räddningsmanskapet nådde fram.

Olyckan inträffade på förmiddagen den 7 november 1956. Den tillbringade jag på BB i Ystad. Mitt livs första.

Jag frågar den unge mannen i biljettluckan på museet om den Spitfire och Mustang jag såg i luften häromdagen. Han har ingen aning och verkar inte det minsta intresserad.

Varken Spitfire eller Mustang, men en renoverad Messerschmitt finns på flygmuseet i Sola.
Etiketter: norge

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • solweig johansson » Ida Bäckmann - resande reporter:  ”Jag är ordförande i ett nytt sällskap Ida Bäckmannsällskapet i Åmål. Vi söker ma..”

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln