Verklighetens suveränitet

Jens Munk Island, vid Hudson Bay. Där gick det åt helvete för Munk.

En dag drar man bara ut en bok ur bokhyllan. En bok man vet att man har haft i många år. Kanske 30 eller 40. Oansenlig. Taskigt omslag. Billig Bra Böckerstil. Usel titel.

Den har alltså inte fått någon chans utöver att agera hyllvärmare. Undrar varför den inte försvunnit i någon gallring? Kanske visste jag att jag en dag skulle slå upp den och sedan tillbringa timmar med att läsa den allt intressantare boken från pärm till pärm.

Vilken?
Jo, Kunglig sjökapten av Thorkild Hansen (1979).

Boken handlar om dansken Jens Munk som född oäkting tar sig upp och blir en av Christian IV:s kanske yrkesskickligaste skeppare, om än ständigt förbisedd. Hans liv är spännande och våldsamt, men framförallt är han en sjutusan till seglare. Thorkild Hansen är en fena på att beskriva livet till havs i de stora segelskutorna. Det krävdes en skicklighet som ingen nu levande människa kan matcha.

Allting utspelar sig under 1600-talets första frustande decennier. Spelplatsen är från Bahia i söder till Norra Ishavet. Och förstås - Munks envisa försök att trä sig igenom det nålsöga som kallas Nordvästpassagen.

I boken finns en härlig beskrivning av Christian Fredriksens (Chr IV) resa i ungdomsåren till Ishavet med vänner och andra unga adelstuppar. En resa som dränktes i vin och öl under ett ständigt festande.

Här finns också en hel del om Ove Gieddes expedition till Trankebar i Indien och i Thorkild Hansens Munkögon får Gieddes bedrift en helt annan belysning. Bara ett exempel på hur olika kunnandet kunde vara: när Giedde steg iland i Sydafrika frågade han efter mediciner för att kunna hejda sjukdomen som höll på att ta kål på hans besättning, utan att se eller förstå träden som dignade av apelsiner och andra frukter. Samtidigt kröp Jens Munk på den bottenfrusna marken i norra Kanada, krafsade undan snön och fick sig till livs lingon och blåbär som djupfrysts sedan förra säsongen, för att överleva samma fruktade sjuka som härjade hos Giedde, skörbjuggen.

Nya perspektiv får jag också på Christian IV. Inte i första hand hans fylleresa till Nordkap, den är känd sedan gammalt, men citaten ur hans egen dagbok röjer näst intill ett spelberoende. Under långa tider är de enda anteckningarna vinst/förlust på dobblerier.

Ja, det är en spännande skildring som serveras kring de danska herrarna. En viktig del av vår gemensamma historia. (Ove Giedde var skåning, herre på Tommarp vid Kvidinge).

En mening fångar tidens anda:
"Inte heller Kristian IV erkände verklighetens suveränitet."

Efter Trettioåriga kriget var det inte så roligt längre i Danmark.

När Jens Munk höll på att dö i Ishavet kunde Ove Giedde etablera en handelsstation i Trankebar i Tamil Nadu, Indien.
Etiketter: indien danmark kanada

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln