Mot världen

Skurup var en gång porten mot världen. Åtminstone halva. Det kalla kriget konserverade den andra halvan bakom järnridån. Det här var sommaren 1974 och tillsammans med polaren Jacob investerades 420 kronor i Interrailkort.

Vi for. Inte dit alla andra reste. Det blev inte Amsterdam, det blev Haag. Där åkte vi till Scheveningen och ut på Nordsjön för att se fartygen som sände piratradio, Radio Veronica, Radio Noordzee och Radio Caroline.

Interrailkortet fyllde man själv i avgångs- och ankomstort. Sedan steg man på tåget. Livet var enkelt.

Det var billig ryggsäck som skavde på axlarna, resecheckar i en påse runt halsen som kletade på bröstet och Coca-cola i tvåliters glasflaskor.

Hoek van Holland för färjan till Harwich. Tåget till Inverness via London. Körde go-cart i Aviemore, sov i husvagn i Skottland. Tillbaka Dover-Calais och sedan Amiens, inte Paris. Mitt första möte med Frankrike. Det Frankrike som inte finns kvar; kaféernas rödvitrutiga dukar, bordsjukeboxar proppade med Johnny Hallyday, baguette och en flaska rödvin för två francs. Gauloise utan filter. Vi levde på bröd, ost och vin. Vi bodde på vandrarhem och utklassade två engelska grabbar i pingpong.

Bordeaux och vidare till Francos Spanien. Gränsövergången Hendaye-Irún. Bistra beväpnade Guardia Civil med slokmustascher och svarta handfat på huvudet. San Sebastián. Familjehotell några kvarter från Playa de Concha. Gamla stan en no go-zone. ETA graffiti. Mer vin. Hagel stora som knytnävar. En vecka med vila, sola, bada och njuta.

Vidare västerut över la mesa mot Oviedo. Extrem hetta vid tågbyte i Venta de Baños. Kyckling och cider på lokal restaurang med svenska tjejer. Sova bakom statyerna i stadsparken.

Sedan hem - raka vägen hem. Slummer i tågkorridorer, tågbyte i Paris och Köpenhamnsexpressen från Gare du Nord, där colaflaskan föll på perrongen efter språngmarsch, exploderade och rev upp sår hos en äldre polska, gammal nog att ha varit med i kriget.

Jacob blev bara 18 år. Ett betlass i nordöstra Skåne stod i vägen för den militärbil han kom i. Det är 46 år sedan. Vi pratar ofta med varandra och jag gläder mig åt rosorna som är fulla av knoppar på hans och föräldrarnas viloplats i Skurup.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • solweig johansson » Ida Bäckmann - resande reporter:  ”Jag är ordförande i ett nytt sällskap Ida Bäckmannsällskapet i Åmål. Vi söker ma..”

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln