I spiralernas värld

Kanske har du sett TV-serien om Linköpingsmorden som löstes med hjälp av släktforskare och DNA-spiraler.
Jag testade mig själv för några år sedan och skrev ett reportage till Kristianstads Journalen. Jag återpublicerar delar av det här.
Sedan dess har jag fått massor av mail från MyHeritage med nya matchningar. En, från Aruba, väckte mitt intresse. Jag googlade min kusin i sjätteledet eller vad det var och hittade henne i - The Paradise Papers!



Jag har låtit topsa mig.
Inte i Polishuset för att jag misstänks för något grovt brott, utan därför att det blivit så populärt i släktforskarkretsar att ta fram sitt DNA att jag ville veta mer hur det fungerar.

Resultatet? Ja, inte visste jag att jag hade en, på flera sätt avlägsen, kusin i Kazahkstan.

I alla fall kanske, för matchningen av DNA med Natalya i Almaty som tredje kusin, anges vara så liten att den har låg sannolikhet. Jag är inte riktigt säker på vad det betyder.

Att släktforska genom DNA-test är oerhört populärt. Inte minst i USA, vilket bevisas av att jag matchas mot 600 amerikaner men endast 261 svenskar, när mitt provsvar kommer. I rimlighetens namn borde jag ha fler svenska släktingar än amerikanska.

Samtidigt är det här ett kontroversiellt släktforskarinstrument. Vad händer med registren som ett fåtal privata, företrädesvis amerikanska, företag förfogar över? Vem eller vilka myndigheter får tillgång till registret, och av vilken anledning? Finns det en risk att vårt DNA blir en handelsvara?

Dessutom finns det i bakhuvudet obehagliga vibbar från farmor och farfars ungdom, tider då Rasbiologiska Institutet på 1920- och 30-talen mätte skallar, näsor och pigment och skiljde på folk och folk. En docent vid institutet skrev 1939 så här.

”...Ett inslag av zigenarblod även i stark utblandning verkar ofta rent förstörande på individens moraliska (mindre dess intellektuella) halt….”

Jag ryser lite då jag tänker på vad som skulle kunna hända om ett av våra riksdagspartier, med tydliga rötter i nazismen, skulle få tillgång till ett sådant här DNA-register.

Det är alltså inte helt enkelt. Ren och skär nyfikenhet och släktforskariver ställs emot integritet och risken för att DNA-arkivet utnyttjas av extrempolitiska partier med en främlingsfientlig agenda som anser att du är mindre värd om du har till exempel ett judiskt, romskt eller afrikanskt släktspår.

Det finns en rad internetbaserade företag som sysslar med DNA-tester i släktforskarsyfte. De tre stora är de amerikanska Ancestry och FamilytreeDNA samt det israeliska MyHeritage.

Det är en djungel vad de olika företagen erbjuder att plocka fram ur ditt DNA.

Utan att göra någon djuplodande jämförelse mellan vad de erbjuder så väljer jag MyHeritage och ett av de enklare och billigare testen. Det kostar cirka 700 kronor och någon vecka efter beställningen, som förhandsbetalas, dimper det ned en liten låda med bomullspinnar, glasrör och returkuvert. Jag ska skrapa saliv från insidan av kinden, stoppa pinnen i glasrör och skicka iväg alltsammans till laboratoriet, som ligger i USA. Det är gjort på en kort stund. Jag får inte äta eller dricka någon timme före provtagningen.

Det ska ta några veckor innan resultatet kommer. MyHeritage förspiller ingen tid. När jag köpt deras DNA-kit har jag samtidigt på något sätt alldeles gratis fått ett embryo till ett släktträd på deras hemsida. Släktträdet är i gratisversionen begränsat till ett visst antal personer. För att öka på det krävs det ett premiummedlemskap som kostar pengar.

Jag behöver inte fylla i någonting för att bygga upp mitt släktträd. Min svåger har redan gjort ett gigantiskt släktforskningsarbete och automatiskt importeras den mängd data som jag kan få till mitt gratisträd. Det är 57 namn och går tillbaka sex generationer till Nils Olsson som föddes 1740 och dog i Södra Åsum, Sjöbo. Han var morfars farfars farfar.

Samtidigt ligger MyHeritage i för att få mig att bli premiumprenumerant. Det betyder att mailkorgen får minst ett dagligt tillskott av träffar där mitt släktträd tangerar andras och gemensamma släktlinjer dras upp och matchas. Några kan jag läsa utan att betala, andra inte. Konstaterar att jag har gemensamma släktingar med Mirósamlaren Nils Tryding i Kristianstad, som nyligen gick bort.
Släkten på mors sida är koncentrerad kring österlenska Smedstorp, jo morfarsfars mormor var kusin med Charles Lindberghs farfar Ola Månsson, och fars släkt fanns i Abbekås på sydkusten.

Därför är jag naturligtvis spänd på vad mitt DNA kommer att säga. Är jag enbart resultatet av skånska vikingar och odalmän sedan urminnes tider, eller finns det också till exempel en gren sibiriska kosacker där någonstans?

Det gör det inte. När resultatet i sinom tid kommer visar det att jag till övervägande del, 45,5 procent, är av skandinavisk härkomst, lite lagom uppblandad med det som kallas nord- och västeuropeisk (34,2 procent) och engelsk (17,5 procent). Det exotiska inslaget torde i så fall vara att jag till 2,8 procent är finländare. Mer spännande än så är jag inte.

Hur Natalya från Kazahkstan passar in i det här har jag ingen aning om.

Det finns en uppsjö historier om personer som DNA-testat sig och hittat nya släktingar. En vän har en vän som är adopterad och på det här sättet hittade sin pappa som var fullkomligt ovetande om dottern.
En annan bekant har två vänner som är gifta. Båda testade sig och upptäckte att de var släkt.

Hur är det då med risken för att uppgifterna i de här ständigt växande DNA-registren ska hamna i fel händer och användas på ett sätt som man inte önskar?
MyHeritage skriver på sin hemsida att de under mycket begränsade omständigheter kommer att ställa uppgifter ur sitt DNA-register till förfogande, till exempel om det ”krävs enligt lag, av tillsynsmyndigheter, juridiska processer eller för att skydda MyHeritages rättigheter eller egendom eller andra användare (inklusive utanför ditt hemland)”.

Vad händer om företaget säljs eller upphör? Kan vi vara helt säkra på att uppgifterna som finns i registren inte hamnar i fel händer?
 

På puben The Eagle i Cambridge satt James Wattson och Francis Crick en lunch för 70 år sedan och ritade upp en lista på aminosyror som senare ledde till att man kunde förklara människans DNA.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Per » Gränslöst:  ”Hej du, Jaha, då var du i Amsterdam. Hoppas allt är väl och hälsa Jullan. Ps Lot..”

  • Veronica RA » Sigge - the eurotrotter:  ”Härligt! Ta väl hand om Sigge och lycka till därborta Tell!”

  • Sven Rosborn » Vart tog Blåtand vägen?:  ”Boken ligger i skrivande stund (2021-01-17) layoutad och färdig för tryckning i ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln