Farmors miljonarv

Old swedes church, Wilmington, DE
Old swedes church, Wilmington, DE

I natt är det presidentval i USA. När Reagan besegrade Carter 1980 var jag i Delaware för att besöka den gamla svenskkyrkan i Wilmington, det som en gång var Fort Christina.
När nu Biden utmanar Trump tillbringar han valnatten i Wilmington, DE. Texten är hämtad ur min bok Lost Springs (2005) och försiktigt redigerad.


På väg i buss från Norfolk i Virginia över Chesapeake Bay Tunnel and Bridge, mot Maryland och Delaware, de riktigt gamla svenskbygderna, grunnar jag på en historia som farmor berättade från sin barndom.
Farmor Ester trodde livet igenom att hon var arvtagare till Springers miljoner.
Jag vet bättre men jag nändes aldrig berätta sanningen för henne.
Springerarvet var på 18 miljoner, eller åtminstone farmors andel, om jag minns henne rätt.
Tjugoettåringen Carl Christoffersson Springer kidnappades i London och fördes till Amerika som slavarbetare på tobaksplantagerna i Södern.
Carl Springer hamnade i Virginias tobaksdistrikt. I ett brev hem till sin mor skriver han i juni 1693 att livet på plantagen var hårt och hans ”herre” och ägare var en ful typ. Jobbet var strängast på vintern då han röjde mark för nya tobaks- och majsplanteringar som sedan skulle odlas upp under sommaren.
Springer var en plikttrogen, energisk och disciplinerad slav vilket innebar att han efter fem år lyckades arbeta sig ur sin ofrivilliga anställning. Med fribrev på fickan begav han sig till den nybildade svenska kolonien ”New Sweden” och Fort Christina, vid Delawareflodens mynning, en bit söder om Philadelphia.
Han hade av en händelse hört talas om den svenska besittningen, som grundades redan 1638.
När den förre slaven Carl Springer väl kom till Fort Christina blev han snart uppskattad. Inte bara för att han pratade både svenska och god engelska, kunde läsa och räkna som vilken studerad herreman som helst, utan inte minst för att han faktiskt ägde en postilla på svenska. Eftersom kolonin tillfälligt sinat på prästerskap fick han tills nya svartrockar rekvirerats från det gamla landet axla rollen som den lilla svenska församlingens herde, predikant och kyrkoskrivare.

Carl Springer blev en välsedd medborgare, om än kanske inte rik i ordets mest pekuniära betydelse. Han blev däremot en auktoritet, en ansvarsfull och betrodd ämbetsman.
Kolonins förste riktige kändis.
Allting har en ände och Carl Springers kom 1738 då han avled i en ålder av 80 år.
Det dröjde till omkring 1909 innan han började spöka på allvar hemma i Sverige.

Farmor Ester, som bara var en jänta på tre-fyra år, med långa flätor och stora blåa ögon, mindes så länge hon levde hur två allvarliga och välklädda män från Stockholm anlände till Marsvinsholms järnvägsstation och sökte upp hennes far, Johan Sjöstrand i Ensligheten.
De var advokater från Stockholm och de var ute för att finna de rätta arvingarna till det stora Springerarvet.
Jag föreställer mig att farmorsfar Johan rev sig håret och hur farmorsmor Elise nervöst flätade sina fingrar i köket när miljonerna kom på tal. Och hur Johan efter en övertygande föreläsning skrev på papperna och därmed gjorde anspråk på miljonarvet efter den före detta slaven. Det undanstoppade skrinet plockades fram och de fina herrarnas arvode på imponerande 200 riksdaler betalades ut.

Samma eftermiddag steg de på tåget i Marsvinsholm. I Ensligheten var det fest den kvällen.
Herrarna från Stockholm hördes aldrig mer av i den här delen av Skåne. Däremot fortsatte deras turné på andra håll i Sverige.

En annan sida av historien rullades upp för mig på svartvit mikrofilm i Delaware Historical Society i delstatens huvudstad Dover. Hur förslagna bedragare rest runt och lurat godtrogna småbönder på deras besparingar.
Historien poppade dessutom upp igen i Blekinge 1937. Då bildades till och med en förening för att tillvarata de svenska Springerättlingarnas intressen. Då konstaterades att det 1909 hade rört sig om 90 miljoner dollar. Nu kanske det var uppe i en miljard spekulerade den 54-årige torparen Johan Emanuel Karlsson i Stubbetorp i Lösens socken.
- Först ska jag friköpa mitt torp, filosoferade han i Blekinge Läns Tidning den 5 mars 1937.

En dåtida förtrupp till dagens internetbaserade bedrägeriförsök där änkorna till stormrika politiker och företagsledare i företrädesvis Afrika nu behöver hjälp med att flytta miljoners miljoner från spärrade konton. Givetvis mot en rejäl ersättning på bara det en mindre förmögenhet. Om de får tillgång till ett kontonummer, så...
Har vi hört det förr, eller?

Jag reste vidare till Wilmington i Delaware, där Carl Springer en gång verkat i den gamla svenska kyrkan. Jag anlände sent den novemberkväll då Ronald Reagan besegrade Jimmy Carter i presidentvalet och Amerika under en natt vreds trekvarts varv högerut.
Eftersom gatorna runt hotellet hade slående likheter med de ruffiga miljöerna i TV-serien ”Hill Street Blues”, avvaktade jag nästa dags morgonljus för min kyrkliga exkursion.
Den första stenen till ”Holy Trinity Church” i Wilmington, eller som vi säger i Kristianstad, Heliga Trefaldighetskyrkan, lades lördagen den 28 maj 1698. Och den fjärde juli året därpå, 1699, hölls den första gudstjänsten i den nya kyrkan, som sedan dess kallats ”Old Swede’s Church”.
En skir höstdag 281 år senare stod jag i kyrkan och glodde.
Tillsammans med en förvirrad kyrkovaktmästare lyckades detektivarbetet, att, i en nisch i den södra ytterväggen, under en driva ljust gula höstlöv, två spretiga krattor och en skruttig gräsklippare, lokalisera gravstenen med inskriptionen – Carl Christofferson Springer.
Slaven som brutit mark för Virginias odlingar. En ofrivillig pionjär med hacka, spade, spett och röjsåg i den tidiga amerikanska tobaksindustrin, en seg och stark Marlboro Man, men också en ambitiös yngling som förvandlades till en lärd Gudsman med postilla och en god portion nedärvd Oxenstiernsk tjänstemannaiver i den tidiga svenska kolonin vid Delawarefloden.
Mannen som tvåhundra år efter sin död, på andra sidan jordklotet, tänt så mycket hopp om outsägliga rikedomar.

I över 80 år väntade farmor Ester på förmögenheten.
Nu tar det tjugo sekunder att skrapa bort förväntningarna på en trisslott.

Gravstenen över Carl Christofferson Springer.
Gravstenen över Carl Christofferson Springer.
Etiketter: usa

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • John silver » Nya Sassnitzfärjan från Ystad:  ”Bra linje har åkt många gånger på 70 talet och framåt till rygen och vidare till..”

  • Lars Aldman » I andras spår:  ”Tack P-E!! Vi bugar och bockar, rörda av dina härliga omdömen!!”

  • Ann-Louise Strandahl » Hur gick det för Bobby McGee?:  ”Vi körde highway 1 för några år sedan och jag känner igen mig lite grann av plat..”

  • Magnus Sjöholm » Vamos a Argentina:  ”Underbart! ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln