För övrigt anser jag att Ystad bör förstöras

Den här texten är hämtad ur boken Brokiga Blad ur Ystads historia som ges ut i månadsskiftet november-december 2020. En bok om Ystads historia från A till Ö. Utdraget är från bokstaven P - som i plundringen av Ystad 1678. Boken har illustrerats av konstnären Börje Berglund. Boken kan beställas redan nu. Skicka ett mail!


Likt Kartago skulle Ystad en gång förstöras. Det var den 4 juni 1678 och den danske sjöhjälten och amiralen Niels Juel hade fått ordern:

”… zu beordren, dass er Ydsted und da umbliegende contrée gätzlich ruiniere.”

Skåne var svenskt sedan 1658, men Sverige var inte på topp och danskarna fick för sig att de kunde ta tillbaka Skåne. Det skånska kriget bröt ut 1675 och de kommande fyra åren härjades skåningarna från båda sidor.

Niels Juel seglade med en armada på ett femtiotal skepp, över tvåtusen kanoner och 10 000 man från Kögebukten med kurs på Ystad. För att förstöra Ystad togs 600 man ut, sattes i båtar och roddes iland. De fick inga ransoner med sig, skulle röva vad de kunde komma åt och föra livsmedel, salt, säd, ammunition och vin till de danska skeppen.

I två dagar och en natt härjade danskarna på Ystad gator. Köpmännens magasin tömdes i segeryra, högmod och brännvin gjorde sitt till. Kvinnor och flickor våldtogs och de enda danska soldater som dog stacks ned i kamp om bästa bytet.

Bryggan i hamnen blev lågornas rov, men i övrigt undgick Ystad att brännas ned.

Snapphanar vågade sig in i staden när danskarna kom och deltog med liv och lust i plundringen. Den mest kände av dem alla var Lille Mats från Hoby. I Ystad var Lille Mats på plats i juni 1678. Han hotade skjuta borgmästaren Sivert Kofoed och jagade ut honom på gatan ”paa sine löse Töfler”, för att kunna förse sig med vad som fanns i huset.

Det var lättare bli svensk i Ystad efter junidagarna 1678.

Året efter när kriget närmade sig sitt slut hade krigskommissarien Sven Erlandsson som kallades Banketröja för att han som grym inspektor hos Königsmarck på Herrevadskloster fann nöje i att misshandla de bönder han kom i närheten av.

Sadisten Banketröja blev en lyckosam prisjägare i snapphanekrigets slutfas. Åtskilliga friskyttar och rövare fick i honom sin baneman.

Vid Sövde Mölla mötte Erlandsson Lille Mats i ett stort band snapphanar. När Lille Mats häst var skjuten försökte han springa undan, hanns upp och sköts i benen av svenskarna. Mats visste vad som väntade om han gav sig; pålning genom rumpan ut i näsan, alla benen krossade och uppspikad som varningsskylt, så han fortsatte slåss stående på knäna. Han sköts till döds och begravdes av sina kamrater. Det räckte inte för Sven Erlandsson Banketröja. Han grävde upp liket, förde det till Åhus och hängde upp kroppen.

Artur Lundkvist skriver i Snapphanens liv och död:

”De hängdas hår och skägg fortfar att växa och fladdra allt vildare omkring dem, munnarna öppnas alltmer som om de skrek utan att det hörs, blir till gapande svarta hål med den blåsvarta tungan mitt i, ögonen hackas ut av fåglar och stirrar med tomma röda hålor.”

Sven Erlandsson tros vara född som borgmästarson i Vadstena, men ligger begravd i Balkåkra kyrkoruin, adlad Ehrenflycht.
 

Etiketter: sverige

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • John silver » Nya Sassnitzfärjan från Ystad:  ”Bra linje har åkt många gånger på 70 talet och framåt till rygen och vidare till..”

  • Lars Aldman » I andras spår:  ”Tack P-E!! Vi bugar och bockar, rörda av dina härliga omdömen!!”

  • Ann-Louise Strandahl » Hur gick det för Bobby McGee?:  ”Vi körde highway 1 för några år sedan och jag känner igen mig lite grann av plat..”

  • Magnus Sjöholm » Vamos a Argentina:  ”Underbart! ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln