Ein berliner, bitte! 

Det lär ju ha varit John F Kennedy som under kalla kriget till berlinarnas förnöjsamhet utropade:
- Jag är en syltmunk!
Det kan vara en skröna, men kul i alla fall.

Häromdagen gjorde jag en intervju med en ung man som sedan en dryg månad tillbaka blivit just "berliner". Han är handbollsspelare och har för tre år tagit tjänst hos Berlins Rävar, Füchse Berlin. Reportaget kan du läsa i kommande nummer av Kristianstads Journalen.

Jag har besökt Berlin några gånger. Med barnen, bjuden av go'a vänner på spännande weekend och gjort några besök hos dåvarande SR-korrespondenten Kristian Åström med familj. Jag har sett en del. Läst Kafkas brev till Felice Bauer på Postmuseet, rusat en Trabant på Leipziger Strasse och studerat turistspektaklet vid Checkpoint Charlie. Druckit någon pilsner vid Hackescher Markt och någon vid Gendarmenmarkt. Längre tillbaka har jag fikat på Ostbahnhof och mutat en taxichaufför med dollar när han ville ringa polisen.

Nåväl, när jag frågar den nyblivne räven var han bor i Berlin så berättar han att det är i Prenzlauer Berg, hipsterstadsdelen nummer ett i det gamla Öst-Berlin. Närmare bestämt vardå? Jo, i hörnet av Sredzkistrasse och Kollwitzstrasse.

Jag har många bilder från Berlin men bara en enda på en gatskylt. Jag vet ärligt talat inte varför jag knäppte just där. Troligen väntade jag på mitt sällskap och hade ingenting att göra. För ungefär sex år sedan fotograferade jag gatskylten i hörnan där handbollsproffset nu bosatt sig.

Sredzki hette Siegmund och var svarvare och aktiv kommunist. Han var aktiv i motståndsrörelsen under nazitiden men Gestapo klapp honom redan 1934 och efter en femårig fängelseperiod hamnade han i Sachsenhausens koncentrationsläger där han avrättades av SS 1944. Gatan heter Sredzkistrasse sedan 1952.

Kollwitzstrasse å sin sida är namngiven efter den tyska konstnärinnan Käthe Kollwitz (och kanske delvis hennes man, doktor Kollwitz). De bodde kring det som nu heter Kollwitzplatz. Käthe var född som Schmidt i Kaliningrad, dåvarande Königsberg. Hon var pacifist och oberoende socialist och gjorde sitt bästa för att hindra Hitlers maktövertagande vid de politiska valen 1932 coh 1933. När nazisterna tagit makten fick Käthe Kollwitz utställningsförbud och hennes konst togs bort från museerna. Hon avled 1945 i Moritzburg.

Kollwitzstrasse har hetat så sedan 1947. Tidigare hette den Weissenburgerstrasse.

Gatorna i Berlin har med jämna mellanrum bytt namn efter vem som styrt. Författaren CJ Charpentier i Järrestad har gett ut en rad böcker där han flanerat gatorna runt i Berlin och ger läsarna både spännande historiska bakgrunder och egna reflektioner kring sorliga nutidsscener. I boken Widebum, widebum följer han i Alfred Döblins spår, i Berlin Schivelbein utgår han från "sina" kvarter i Prenzlauer Berg och alldeles i dagarna har han kommit ut med Mannen som häcklade Hitler där han skriver om satirikern John Heartfield och återger hans miljöer för läsaren.

Charpentier är doktor i antropologi vid universitetet i Heidelberg. En sann kosmopolit som känner sig lika hemma i Kabul som Järrestad och som på senare år blivit mer "berliner" än många av den tyska huvudstadens invånare någonsin kommer att bli.

Så här skriver han i Berlin Schivelbein om sina expeditioner i Berlin:

"Kartorna är nödvändiga rekvisit, liksom läsglasögon och förstoringsglas, minskar risken för sammanblandning och ökar möjligheterna att lokalisera förfluten tid i en stad vars fysiska verklighet påverkats dramatiskt av bomber med efterföljande nybyggen, av rivningar när murzonen anlades, av gators växlande namn, och åter av den byggnation som igångsattes på de stora ytor som en gång var murens landskap."

Och hur gatnamnen förändras:

"Clara-Zetkin-Strasse från 1951 - efter juristen och kvinnorättskämpen som bland annat skapade den internationella kvinnodagen, blev Dorotheenstrasse igen 1995; efter kurfurstinnan av Brandenburg, vars namn den gavs 1822.
Wilhelm-Pieck-Strasse från 1951 - efter DDR:s förste och ende statspresident, tidigare och i olika sträckningar Schönhauser Communication, Thorstrasse, Wollankstrasse, Elsasser Strasse och Lothringer Strasse, gavs 1994 namnet Torstrasse med annan stavning."


Det ska fan vara brevbärare i Berlin.

Läs själv:
CJ Charpentier: Mannen som häcklade Hitler (Ultima Esperanza Books, 2020)
CJ Charpentier: Widebum, widebum (Läs en bok, 2012)
CJ Charpentier: Berlin Schivelbein (Läs en bok, 2010)
 

Etiketter: tyskland ddr

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln