Blue Highways

Läser en förtjusande liten historia i boken The armchair traveler där en stor mängd av de anglosaxiska reseskildrarna har bidragit med korta stycken. Graham Greene så klart, Bruce Chartwin, Paul Theroux, Mark Twain och många fler.

Det är ett utdrag ur Blue Highways av William Least Heat Moon där denne hamnar i den lilla hålan Nameless i Tennessee, stannar till vid en nedlagd affär, bjuds på mat och berättelsen om hur orten fick sitt namn. En alldeles förtjusande historia.
William Least Heat Moon (jäpp, delvis sprungen ur osagestammen) gjorde en resa i sin van efter skilsmässan och valde att köra över hela den amerikanska kontinenten på enbart småvägar - de han kallar blue highways efter färgen på Rand McNallykartan. Han gjorde det 1978. Det tog tre månader.

Samma år körde jag tillsammans med två vänner över USA, Kanada och en avstickare till Mexiko. Från Boston, norr om de stora sjöarna, över Klippiga Bergen, söderut i Kalifornien och tillbaka mot Texas, en tur till Chihuahua och sedan sålde vi bilen och flög hem från Fort Worth. Det tog fyra månader och liksom Least Heat Moon träffade vi många av utmarkernas människor. 

I min bok Lost Springs (2005) har jag skrivit om många av de här mötena och här är ett kort utdrag från ett ställe i södra Arizona:

"På väg mot papagoreservatet San Xavier en bit öser om Tucson krockar kulturerna. Det blir en våldsam smäll.
Papago är bönornas folk.
I en liten souvenirbod strax utanför reservatet stannar vi till för att köpa en kaktusflätad korg hem till mor. Bland alla upptänkliga korgar och fat, av björngräs, yucca eller djävulsklo, som flätats av flinka papagokvinnor står en skickligt snidad älg.
Vi glodde med förundran och kanske en portion hemlängtan på denna de djupa skogarnas konung. Så fullkomligt apart i i det torra, vidsträckta, ökenlandskap som omgav oss där skallerormar, skorpioner och en och annan dammig puma och coyote var det existerande djurlivet.
På vår fråga visade den gamla damen i butiken vänligt oss några tidningsklipp om älgsnidaren. Han hette, om jag nu minns rätt, Karl Emil Petersson och var från Västergötland. Han var död nu men hade bott i ett skjul strax bakom boden.
Vi skrockade belåtna över att ha träffat på en landsman och damen blev röd av upphetsning då hon fick höra att vi var svenskar. Då skulle vi kunna uttala hennes namn. Det hade hon inte hört någon göra på ett korrekt sätt på många år.
Hon hette Ragnhild Eleonora. Hennes ursprung fanns i Malmö och Helsingborg.
Vi sade det flera gånger på vår allra vackraste skånska.
Ragnhild.
Och jag tror aldrig att jag glömmer den gamla damens barnsligt tårögda tacksamhet att än en gång få höra sitt namn på sina föräldrars vilda tungomål. Självklart köpte vi några papagokorgar. Älgen lät vi stå om några tyska turister skulle passera."

Jag har hittat Blue Highways i nätbokhandeln. Tror jag köper hem ett exemplar när nu kvällarna blir längre. Vem vet var våra vägar korsades det där året 1978, Least Heat Moons gamla van och vår skrotfärdiga Ford LTD.
 

Missionskyrkan vid San Xavier del Bac utanför Tucson, AZ.
Missionskyrkan vid San Xavier del Bac utanför Tucson, AZ.
Etiketter: usa

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln