Malta - solens och riddarnas ö

På en yta av 316 kvadratkilometer, inte ens hälften så stort som Helsingfors kommun, trängs en halv miljon invånare och turister som gjort compact living till en livsstil.

Det här är Malta – solens och riddarnas ö.

Med sitt läge i Medelhavet strax söder om Sicilien och med färjetrafik bland annat till Tunisien samsas här gränsbygdernas sprakande mångfald med den isolerade öns särprägel.

Herrarna över detta lilla rike har varierat genom århundraden och det var först 1964 som malteserna blev fria från Storbritannien, hissade sin rödvita flagga och utbrast: äntligen!

Det är sällan Malta hamnar i topp hos världens nyhetsmedia, men under hösten hamnade premiärminister Joseph Muscat i blåsväder då regeringsmedlemmar misstänktes för att ha deltagit i och planlagt mordet på en lokal journalist. I början av januari lämnade han också sin post.

Det senaste decenniet har Malta också varit i fokus då vågor av migranter i mer eller mindre sjövärdiga båtar, från Nordafrika med sikte på Europa, strandat på öns brungula sandstensklippor.
Varken journalistmord eller flyktingkris känns särskilt påtagligt under en veckas turistande på ön, eller ögruppen, som också omfattar de mindre öarna Gozo och Comino.

De migranter vi möter är en norsktalande turk som pendlar mellan Oslo och Malta och serverar på en turkisk restaurang och en ung stockholmare som utnyttjar EU:s fria rörlighet och arbetar som dealer på ett casino. Hans svenska flickvän serverar på ett kafé.

Turismen är öns främsta inkomst och turisterna kommer för att njuta av det milda medelhavsklimatet, bada och snorkla i det klara turkos havet som omger ön, lära sig om dess spännande historia och njuta av det rustika mat- och nöjeslivet.

Malta är trots närheten till det muslimska Nordafrika i högsta grad katolskt. Ave Maria är allom närvarande. Legenden berättar att aposteln Paulus led skeppsbrott vid några kobbar strax norr om det som idag är staden Bugibba. När han tog sig i land slingrade sig en huggorm runt hans arm och bet honom. Öborna var övertygade om att han ganska snart skulle dö, men Paulus skakade av sig ormen och fick inga men av händelsen. Det betraktades som ett mirakel och gamla och sjuka ställde sig i kö för att helas av Paulus som hade fullt upp under några månader innan han kunde återuppta resan mot Rom.
Historikerna tvivlar på sanningshalten i legenden eftersom det varken fanns eller finns huggorm på Malta.

Genom århundradena har sedan Malta besökts, härjats och styrts av diverse folk. Fenicierna var tidigt här. Kartagerna kom. Romarna, grekerna och turkarna. Vandaler och goter. Gånge-Rolfs vikingaättlingar från Normandie tillbringade en tid här för tusen år sedan och i mitten av förra årtusendet fick de då husvilla riddarna av Johanniterorden kungen av Aragóns tillstånd att slå sig ned på Malta.

Malteserriddarna som de kallas idag är de som gjort störst intryck och som fortfarande är en bärande del av öns historiska och kulturella arv. De byggde fort, vakttorn och förskansningar runt ön, försvarade den under en lång belägring av turkarna samtidigt som de byggde sjukhus, bedrev sjöröveri, tog hand om korsfarare och underblåste religionens roll.
Ibland ser man en flagga med röda fält och vitt kors vaja på någon byggnad, men det är inte Dannebrogen. Det är Malteserriddarnas fana som hissats.

Under ett snabbstopp på väg till Egypten erövrade Napoleon Malta så det var också franskt för en kort tid innan britterna tog över. Dessa behöll sedan makten över de politiskt och militärt strategiskt betydelsefulla öarna fram till 1964.

Inte minst under andra världskriget spelade Malta en viktig roll. Härifrån ledde de allierade generalerna kriget i Nordafrika och invasionen av Sicilien som påskyndade Europas frigörelse från fascismen.

Fort St Elmo i huvudstaden Valletta rymmer ett krigsmuseum som berättar om såväl Malteserriddarnas motstånd mot turkarna på 1500-talet som de allierades ansträngningar under andra världskriget. Längs turiststråket Republic Street genom Valletta finns förutom souvenirbutiker också arkeologiska museet och St Johanneskatedralen.

Valletta består av en halvö utan möjligheter att expandera. Därför ligger hotell- och nöjesområdena utanför huvudstaden i en krans runt densamma. I Gzira, Sliema och St Julians ligger hotellen och restaurangerna sida vid sida. Med buss tar man sig enkelt till Valletta, eller vidare ut i landet. Från Sliema går också en pendlarfärja till huvudstaden.

Du kan naturligtvis hyra bil för att själv ta dig runt på ön. Billigare blir det dock att skaffa ett busskort. En veckas fritt åkande på lokalbuss som tar dig i princip vart som helst över ön kostar 21 euro. Du slipper navigera i trånga gränder och förvirrande rondeller med vänstertrafik.

Den maltesiska landsbygd som återstår består av sten, murar och kaktusar. Små jordlotter för husbehovsodling av potatis, jordgubbar, blomkål eller andra grönsaker ramas in av de eviga och hantverksmässigt uppförda stengärdsgårdarna.
Förr bröts stenen som användes till husbygge direkt på platsen där huset skulle uppföras. En brytning som lämnat många olika geometriska figurer i naturen, liksom bassänger nära havet.

Vart ska du då ta dig för att uppleva Malta?

* Mdina. Den gamla huvudstaden, byggd under det relativt korta muslimska styret över Malta. Trånga gränder innanför kompakta stadsmurar. Åk dit på morgonen innan turistbussarna väller in.

* Marsaxlokk. En mindre fiskeby (och frihamn för kommersiell sjöfart) med fisk- och varumarknad varje söndag. Pittoreskt med restauranger som serverar fisk- och pastarätter av hög kvalitet. På gångavstånd från Marsaxlokk ligger St Peter Pool, en lagun med hisnande stup och turkosblått vatten.

* Golden Bay. Ett stycke sandstrand med badortsliv och Radissonhotell. Men också naturscenerier med stup och klippor utmed ringlande vandringsleder i närheten.

* Dingli Cliffs. Detta lär vara Maltas högsta punkt och absolut förtjusande i solnedgången där det ligger på öns västra kust. Ytterst på klipporna ligger ett litet kapell.

* Gozo och Comino. De båda övriga öarna i arkipelagen Malta. Gozo har en del invånare, fina vandringsleder och härlig vild kust. Färjan till Gozo kostar 4,65 euro tur och retur för passagerare utan bil. Comino – namnet kommer av kryddan kummin – är litet och har endast fyra fasta invånare.
 

Etiketter: malta

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • John silver » Nya Sassnitzfärjan från Ystad:  ”Bra linje har åkt många gånger på 70 talet och framåt till rygen och vidare till..”

  • Lars Aldman » I andras spår:  ”Tack P-E!! Vi bugar och bockar, rörda av dina härliga omdömen!!”

  • Ann-Louise Strandahl » Hur gick det för Bobby McGee?:  ”Vi körde highway 1 för några år sedan och jag känner igen mig lite grann av plat..”

  • Magnus Sjöholm » Vamos a Argentina:  ”Underbart! ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln