Spioner, tjuvar, kungar och Lagerqvist

Intervjun med Lars O Lagerqvist publicerades 2017 i Kristianstad Journalen.

I februari fyller Lars O Lagerqvist i Öllsjö 90 år. Ungefär samtidigt hoppas han att den åttonde och uppdaterade upplagan av hans bok Sveriges regenter från forntid till nutid ska ges ut.

- Det har ju tillkommit en del nya medlemmar i kungafamiljen, säger han.

För åtta år sedan flyttade han med hustrun Lili till Keltiska vägen i Öllsjö för att komma närmare barn och barnbarn. Annars är Lars O Lagerqvist född på Södra BB, uppvuxen på Östermalm och genuin stockholmare. Nu har de funnit sig väl tillrätta i nordöstra Skåne.
Någon direkt koppling till Kristianstadstrakten har familjen inte.

- Nja, inte förutom att min pappa blev konfirmerad i Åhus kyrka 1896, säger han med glimten i ögat.
Rojalisten Lars O Lagerqvist har själv kungligt blod i ådrorna. Om än på krokiga vägar och långt tillbaka.

- Det är genom en oäkta dotter till den vansinnige hertig Magnus av Östergötland, säger han. Hertig Magnus far var Gustav Vasa. Den enda av sönerna som aldrig blev kung. Hertig Magnus var aldrig gift och fick officiellt inga barn, men i verkligheten fick han tre döttrar med två olika älskarinnor.

Med den ena av dem, Anna von Haubits, fick Magnus Vasa dottern Helena Gyllenhielm som sedan gifte sig med Wollmar Yxkull och de fick i sin tur sonen Didrik von Yxkull. Då är vi bara några generationer från Anna Maria Troll-Löwen, som var född Meijendorff von Yxkull och var Lars O Lagerqvists farmors morfars mor.

Vilket härmed bevisar hans släktskap med Gustav Vasa.

Kanske inte så konstigt att Lars O Lagerqvist ägnat en stor del av sitt yrkesliv i närheten av kungahuset. Mesta tiden har han tillbringat på Kungliga Myntkabinettet, där han hamnade mest av en slump. I dag är han fortfarande en av landets främsta auktoriteter på mynt och medaljer.

Han har skrivit över 100 böcker inom ämnena numismatik (myntsamlande), historia och gastronomi. Lägg till artiklar och medverkan i andra böcker och det kan röra sig om 1 000.

Gastronomi?

- Ja, jag växte upp i köket med vår köksa Emma Karlsson från Småland, skrattar han.

En av hans böcker har också titeln Mat och dryck i forntid och medeltid (utgiven 1994).
I nästa ögonblick rotar han ur en kartong med gamla bilder fram ett vänporträtt på Tore Wretman, Sveriges absolut förste kändiskock och grundare av den gastronomiska akademien.
Att prata med Lars O Lagerqvist är att snabbt och utan skyddsnät förflyttas mellan rena ytterligheter. Från officiella sammanhang med UD-tjänstemän till nästan viskande förtroliga avslöjanden.
Under ett år arbetade han som extra bibliotekarie på utrikesdepartementet.

- Det var ett spännande år, berättar han.

Det var nämligen 1963 och den sommaren greps flygaröversten och militärattachén Stig Wennerström, anklagad för spioneri för Sovjetunionens räkning.

Lars O Lagerqvist minns att storspionen var inne på UD:s bibliotek och lånade böcker om – spioneri!
Trots att det Kungliga Myntkabinettet var hans arbetsplats i många år och han för rikets del samlat och katalogiserat mynt från alla tider och alla länder så är han udda nog ingen samlare själv, och har aldrig varit. Han har inte byrålådorna fulla av gamla mynt.

- Nej. Jag har aldrig varit samlare själv, säger han.

Själv tycker han att det har förenklat hans jobb. Han har aldrig haft något egenintresse av de sällsynta mynten eller medaljerna som passerat hans händer.
Han nämnde detta en gång för en nyanställd på Kungliga Myntkabinettet:

- Syssla inte med samlande. Det passar sig inte hos oss, sade jag till honom, berättar han.

Den nyanställde kunde emellertid inte hålla sig ifrån detta. 2013 hade han blivit en av cheferna på myntkabinettet och då avslöjades han plötsligt av en övervakningskamera i färd med att stjäla sällsynta frimärken och sedan rullades härvan upp där han också hade stulit mynt på sin arbetsplats.

Det blev en stor skandal vars omfattning kanske aldrig kommer att kunna avslöjas fullt ut.
Lars O Lagerqvist var Konungens medaljvårdare under åren 1985 till 2012. Närmast ett hedersuppdrag. När hans efterträdare skulle utses var det nära att ”tjuven från myntkabinettet” kom ifråga. Det stupade på att denne tidigare hade arrangerat en utställning med för kungen nesliga utgåvor, som till exempel tiokronan där han utpekas som horkarl var ett av slagnumren.

- Det var drottningen som stoppade honom från att få tjänsten, avslöjar Lars O Lagerqvist.

Tjuven på myntkabinettet är tyvärr inte en isolerad händelse inom museivärlden, enligt Lars O Lagerqvist. Han säger att de anställda på Historiska Museet, som Myntkabinettet sorterade under, såg att det försvann, stals, massor av saker från de regionala och lokala museerna.

Det Kungliga Myntkabinettet startades redan av Johan III:s kanslist Rasmus Ludvigsson. Vi pratar 1570-tal. Sedan dess har man samlat in och katalogiserat mynt och medaljer, till och med sedlar och polletter, från hela världen.

Bland det mest spännande som Lars O Lagerqvist själv var med om i myntsammanhang var en dag 1953 då en man traskade in på myntkabinettet med ett guldmynt han hade hittat i rabatten.
Det var från Johan III:s tid och graverat ett ovanligt år, 1571.

- Han fick en tusenlapp för sitt fynd. Det var riktigt mycket pengar på den tiden och det är nog det raraste mynt jag sett, säger han.
För bara några veckor sedan hittade två unga grabbar i Yngsjö ett mynt från kung Karl XI:s tid i en sandlåda vid skolan. Lars O Lagerqvist har naturligtvis intresserat sig för fyndet, men säger att värdet är obetydligt, då det är ett ganska vanligt mynt.

Klart ovanligare är den platta i guld som arkeologen och museimannen Sven Rosborn i Malmö visat honom. Den bär inskriptioner som tyder på att den präglats för Harald Blåtand, och har enligt uppgift hittats i Polen. Den kan vara ett bevis på att den danske kungen begravdes i Polen och aldrig fördes till Roskilde i Danmark för den sista vilan, som hävdats i tusen år.
Fyndet är mycket omdiskuterat i experternas spalter, men Lars O Lagerqvist konstaterar bara:

- Det är inte likt något annat jag har sett och om det skulle vara en förfalskning, varför gör man den då inte lik något som man vet har funnits. Nej, jag kan inte säga att det är en förfalskning.

Från Harald Blåtand handlar vårt samtal plötsligt om Napoleon. Det börjar med Korsika och fortsätter med obduktionen av kejsarens lever på ön St Helena, innan Lars O Lagerqvist pekar på en tavla på väggen i sovrummet. Den föreställer Jan Gösta Norstedt, bror till P A Norstedt som blev en av Sveriges mest framgångsrika bokförläggare.

Jan Gösta Norstedt var född på 1700-talet och befann sig 1798 i Paris där han spelade violin och vid ett tillfälle ackompanjerade den unga och vackra Désiré Clary, som varit förlovad med Napoleon Bonaparte men numera var trolovad med den unge generalen Jean Baptiste Bernadotte.
Plötsligt kliver denne fältherre in i rummet och bryter stämningen.

- Han var mörk i synen av svartsjuka och misstänkte att det kanske fanns känslor mellan Désirée och den svenske violinisten. Ett antal år senare hade den franske generalen blivit kung Karl XIV Johan i Sverige (och Désirée vår drottning Desideria). I Norrköping mötte han av en händelse Jan Gösta Norstedt än en gång.

- Dig känner jag igen, sade kungen skarpt, skrattar Lars O Lagerqvist.
Jan Gösta Norstedt var Lars O Lagerqvists farfars morfar.

När jag tackat för kaffet och är på väg hem efter en fängslande historieberättande eftermiddag ser jag en tavla på hallväggen. Det är en bild av Gustav III. Jag vågar inte fråga om ett eventuellt släktskap…

Etiketter: sverige

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • John silver » Nya Sassnitzfärjan från Ystad:  ”Bra linje har åkt många gånger på 70 talet och framåt till rygen och vidare till..”

  • Lars Aldman » I andras spår:  ”Tack P-E!! Vi bugar och bockar, rörda av dina härliga omdömen!!”

  • Ann-Louise Strandahl » Hur gick det för Bobby McGee?:  ”Vi körde highway 1 för några år sedan och jag känner igen mig lite grann av plat..”

  • Magnus Sjöholm » Vamos a Argentina:  ”Underbart! ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln