Lilleputt V - Luxemburg

Innan den EU-blå gränsskylten med stjärnorna som förkunnar att man kör in i Luxemburg dyker upp så möts man av en annan likadan skylt.

Där står det - Europe.

Så det är här, mitt på kontinenten, som världsdelen börjar. Luxemburg är ett av EU:s största tillskyndarland, trots sin litenhet. Landet är ungefär så stort som en fjärdedel av Skåne. Man var med från början och tog initiativ till den kol- och stålunion som idag är Europeiska Unionen. Som tack för sitt engagemang är idag huvudstaden nerlusad av EU-tjänstemän i flotta leasingbilar, företrädesvis svarta eller grå Mercedes och BMW, en och annan Volvo. Det här blir jag varse då jag missar avfarten vid ringleden runt huvudstaden och brakar rakt in i gyttret. Luxemburg, huvudstaden, är en till ytan liten stad och gatorna igenproppade. Dessutom, ack så bedrövligt dåligt skyltat det är. Det tar en god stund innan jag idkat olaglig filkörning, åter hittar ut till motorvägen och kan fortsätta norrut.
Jag har nämligen ett alldeles speciellt mål. Jag är på väg till Marnach, en ort som inte ens står utsatt på mina kartor, men som jag googlat fram ett ungefärligt läge för.
För bortsett från Luxemburgs intensiva EU-fjäsk så finns det faktiskt här någonting som under flera årtionden satte det lilla landet på kartan i många pojk- och flickrum över hela Europa.

Jag ser dem på kilometers håll – rödvita pinnar som sticker 105 meter upp i luften. Det är antennerna som sänder ut programmet för Radio Luxemburg, en gång popradiostationen nummer ett i Europa. The Giant 2-0-8, som sänder på mellanvågens 1440 kHz.
Radio Luxemburgs sändaranläggning var, tillsammans med sovjeternas Kaliningrad, den mest potenta i hela världen med sina 1,2 Megawatt. Så hördes den ganska bra också hemma i Sverige med sina pop- och rockprogram på engelska.
Men 2014 är äventyret över. RTL tvingas stänga hela anläggningen. Om antennerna ska monteras ned vet jag inte, men on-knappen slås i alla fall off.

Utanför en bensinmack i Marnach är det loppis på söndagsmorgonen och jag pratar lite med några av antikhandlarna. I fonden ser man de stora antennerna.
Jo, det är faktiskt byborna som tvingat fram en stängning av Radio Luxemburgs mellanvågsanläggning. De har tröttnat på att få smällar av statisk elektricitet så fort de tar i något metallföremål i hemmet. Dessutom hör de programmen även om de inte har någon radio påslagen. Ett domstolsbeslut har tagits och nästa år stänger den här legendariska rösten på mellanvågsbandet för gott.
Medborgarna som fått nog kallar sig ”Fir méi Liäwensqualitéit” och betyder ungefär ”för vår livskvalitet”. Pop- och rockprogrammen på engelska som en gång gjorde RTL till den viktigaste aktören på musikmarknaden är heller inte kvar. Det är länge sedan de försvann. De senaste åren har det spelats en del 50- och 60-talspop i ett tyskt program, men sändaren har också hyrts ut till bland annat China Radio International. Kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över i Marnach. Det kinesiska utlandsprogrammet är inte vad man önskar sig i stuprännan, tryckkokaren eller kylskåpet.

När jag lämnar loppmarknaden i Marnach plockar de fortfarande fram. Det blåser snålt och jag lyssnar i vinden efter ett käckt: Ni-hao, this is China Radio International. Men hör ingenting, här i Europas självklara mitt. Jag sätter mig i bilen och styr ut på landsvägen, nu hemåt.
Men jag kör fel igen och tvingas runt halva landet innan jag hittar utfarten. Det blir ändå en mindre omväg, i ett Lilleputtland…

Etiketter: luxemburg

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln