Lilleputt IV - Andorra

När jag kommer upp ur parkeringsgaraget i Andorra La Vella ser jag att jag praktiskt taget har parkerat i källaren till regeringskansliet.

Huvudstaden i Andorra är liten och trång, inklämd som den är i en dal i centrala Pyrenéerna, på drygt tusen meters höjd. Trafiken surrar i ett vänligt tempo på de två huvudgatorna, den ena åt ena hållet, den andra åt det andra. Det luktar lite avgaser, men är överraskande varmt ännu i slutet av september.

Furstendömet Andorra är inget riktigt furstendöme, som trots självständighet sedan 1278 är en av Europas allra yngsta demokratier, och fyller tjugo år i år. De maktlösa furstarna är två. Franske presidenten, just nu Francois Hollande, och så biskopen i Urgell några mil söderöver i Spanien, Joan Enric Vives i Sicilia.
Andorranerna är landets största minoritet. Bara kring en tredjedel av befolkningen har rötterna i landet. Flest är spanjorerna. Katalanska är officiellt språk.
Andorra är ett taxfreeparadis som lockar köpsugna i långa lämmeltåg över bergen. Redan vid Pas de Casa, alldeles innanför gränsen från Frankrike utgår en allmän outletvarning, men jag struntar i utförsäljningarna och all procent som man erbjuds att spara. Jag stannar inte. Andorra La Vella har tre sorters butiker, och säljer antingen elektronik, parfym eller kläder. Billigt, ändå kvalitet.

Omlandet erbjuder en storslagen natur. Det finns vandringsleder, skidområden med liftsystem och backar och vågade banor för utförscyklare. Tar man sig ut i naturen hittar man små turleder. En bit norr om huvudstaden går jag en promenad längs ”järnvägen” som inte handlar om tåg utan om tidig järnhantering. Med jämna mellanrum finns grupper med skulpturer av lokala och internationella konstnärer. Konst som införlivats i det storslagna landskapet och som ger nya impulser, tankar och perspektiv.
Även i huvudstaden är den offentliga konsten rik och varierad. Ett kyrktorn i gnistrande glas påminner om den ständigt närvarande kontrasten dåtid/nutid.

Det mesta i det här gamla landet känns rent och nytt och – ungt! Vilket till en del förvånar då invånarna inte bara lever länge utan också har en hög genomsnittsålder. De styrande har insett allvaret i de demografiska diagrammens dystra prognoser.

Det gäller att få ungdomen att stanna.
För bara några år sedan invigdes Jovial – ett bostadsområde som bjärt sticker av från den gängse rätt färglösa bebyggelsen. Det är en rad fem- och sexvåningshus i gult och rött, vitt och orange, med totalt 75 lägenheter som exklusivt hyrs ut till ungdomar mellan 18 och 35 år.
Sedan tio år tillbaka driver varje kommun i Andorra ett särskilt ungdomscenter. I huvudstaden heter det Enlla och ligger på andra våningen i kulturhuset Centre Culturel la Llacuma. Här träffas ungdomar – målgruppen är 12 till 30 år – och har tillgång till internet, de kanske får hjälp med jobbsökande, de kanske skapar eller diskuterar politik. En av de ledstjärnor som de här ungdomshusen har är nämligen att lära ungdomar att delta i samhället.
Kanske börjar ansträngningarna ge resultat. På gator och trottoarer ser man barn och ungdomar och unga föräldrar med barnvagn flanerar i stadsparken. Barnen gungar och papporna spelar fotboll på gräset.
Den ekonomiska krisen i Europa har gett Andorra en hjälpande hand i kampen om den yngre generationen, berättar Nadia och Ruth på Enlla.
- Många som rest utomlands för att studera kommer hem igen eftersom de inte får några jobb. Tidigare har de ofta stannat kvar på sina studieorter. Men vi ser allt fler återvändare nu, säger de.
Det finns framtidstro i Lilleputtlandet högst upp i Pyrenéerna.

Etiketter: andorra

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln