"...som ett samlag med Gud."

Den amerikanske deckarförfattaren Lawrence Block skriver i sin författarmanual Telling lies for fun and profit i en parentes att en anomali med författaryrket är att de allra flesta målare älskar att måla, musiker älskar att spela, men skrivare hatar att skriva.
Det vita papprets förbannelse.
Den produktive österleningen CJ Charpentier i Järrestad har nyligen släppt ytterligare en bok. 115 sidor under titeln Manometer med underrubriken  – en liten bok om att skriva och resa.
Hela berättelsen handlar egentligen om att skriva just den boken.
Hur de inledande fem-sex raderna kan ta åtskilliga timmar:

"..interfolierat av ett osaligt vandrande mellan arbetsbordet-kylskåpet-bokhyllan med avbrott för radionyheter, tre cigaretter, två koppar te och en smörgås, en snabb promenad, ett glas rödvin-cognac-pastis.”

Eller också måste författaren mitt i sitt skapande av någon sorts inre tvång köra en tvättmaskin, dammsuga eller förbereda middagen. Trots att det kanske inte behövs.
Lawrence Block retar sig på att författaren oftast harangeras för sin uthållighet genom att skriva en bok och mera sällan för att han faktiskt har talang. CJ Charpentier betonar vikten av research, att samla grundfakta och att vara korrekt. CJ:s bok ångar av kunskap, detaljrikedom och anekdoter kring skrivandets hantverk och resandet som ger reflektioner och stoff åt författaren.
CJ är själva sinnebilden av en globetrotter. Senaste resan gick till ön Reúnion utanför Madagaskar.
Resande och skrivande hör onekligen samman. Kanske för att resandet ger upplevelser och öppnar ögon som vill förmedla.
Tomas Polvall har nyss gett ut På väg för att handgripligen leda res-och skrivlystna på rätt väg. En utmärkt handledning där Polvall poängterar intryckens värde.
Visst är skrivandet ett hantverk. Men talangen som Block efterlyser måste självklart också finnas där.
Ivar Lo-Johansson gav 1957 ut en tunn bok Att skriva en roman, som väl kanske egentligen mest är en förklaring till hans egen författardrift, men han beskriver skapandeprocessen så här:

”...gemene man jämför den med alkoholrus, författarna själva med baksmälla, romantikerna med ett slags samlag med Gud.”

Nobelprisade resenären VS Naipaul berättar i Att läsa och skriva att han tidigt ville bli författare men också insåg att den litteratur som inspirerade honom låg långt från hans värld, Trinidad. Resandet och skrivandet gjorde att han hittade hem, kunde sammanföra världarna.
I CJ Charpentiers Manometer följer man författarens mödor på loftet i huset i Järrestad samtidigt som man förs på vindlande vägar ut i världen. Impressioner blandas med rena handgripligheter:
Kan något formuleras bättre, utgå eller kompletteras?
Tanken kommer omedelbart då jag satt punkt för den här krönikan.

Kommentar: krönikan skrevs 2008 och sedan dess har det kommit ut ytterligare en rad böcker i ämnet, CJ gjort fler resor och klotet snurrat ännu några varv runt solen.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln