Mera Java från hyllorna

I researchen inför nästa resa har jag nu gjort första svepet i mina egna bokhyllor. Aldrig trodde jag att jag skulle vara på väg till Bandung. Inte dignar heller hyllorna av litteratur som handlar om Java.
Men jag hittar Bandung hos Rolf Blomberg som jag tidigare refererat, och något lite till.

Victor Berge, pärlfiskaren från Ockelbo, mannen som glömde bort sitt svenska språk så pass att japanerna under kriget satte honom i fängelse utanför Bandung, anklagad för att vara amerikansk spion. Han kunde ju inte prata svenska! 45 kilo tunn var han då han släpptes och for hem till fru och barn i Surabaja.
Inför det första förhöret hos Kempe-tai, den japanska säkerhetspolisen, drack han en flaska vin rakt upp och ned. Han visste vad som väntade. Han flyttades mellan några olika fängelser och bäst hade han det på Soemiskin, utanför Bandung, där han blev fånglägrets kaffebryggare, mellan tortyr och förhör. Jag har två böcker av Berge. Pärlfiskaren i den något förkortade versionen som gavs ut som Pojkarnas Julbok 1940, och Faran är mitt liv (1953).
Victor Berge fördes till vila vid kyrkan i Ockelbo efter in död 1974. Att det två år senare kom till en gravsten är distriktsköterskan Birgitta Perssons förtjänst. Pengarna i dödsboet räckte inte, men hon ordnade en insamling.

Också Eugen Semitjov, vetenskaps- och rymdjournalisten vars välillustrerade artiklar i Allers fascinerade mig som ung, besöker Java och Bandung. Han är där för att lära sig mer om vulkanernas liv och skriver i boken Katastrofernas planet (1982) om ett besök på vulkanen Tangkupan:
"Man tar försiktiga steg på det heta grå golvet - det är som att pröva nattgammal is. Men här känns värmen genom skosulorna och ibland sveper ångmolnen in oss. Som dimfigur på kraterns botten känner man sig närmare jordens inre glöd än någonsin."

Två veckor till take-off!

Etiketter: indonesien

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln