McDonaldsfritt i Medelhavet

Sol, bad, kultur och historia, god mat och ett hisnande landskap.
Det är en sammanfattning av Korsika. En pärla till ö i Genuabukten i Medelhavet med lika blandning Frankrike och Italien som något genuint och stolt eget.

För några årtionden sedan ansågs Korsika som ett relativt osäkert ställe för turister. CJ Charpentier berättar i sin bok ”Denna förbannade, älskade jord” hur en dansk turist skjuts ihjäl på gatan i den lilla staden Porto Vecchio.
- Prata inte politik på kaféerna, var CJ:s vänskapliga råd innan avfärden.
En annan vän berättade att hans föräldrar hade sommarhus på Korsika i femton år. Separatisterna sprängde det i luften i början av 1990-talet.
I dag är Korsika betydligt lugnare för turisterna. FLNC, den korsikanska befrielserörelsen, nöjer sig med slagord på busskurer och transformatorstationer och att måla över de franska ortsnamnen på de tvåspråkiga vägskyltarna. Dess stöd av lokalbefolkningen är också klart mindre i dag än vad det var för tjugo år sedan.
Den svarta moren från Kartago är Korsikas nationalsymbol. Delvis säkert som ett avståndstagande från den franska överhögheten.

Turismen är fortfarande dock tämligen begränsad.
Det gör att det genuint korsikanska ännu har en stark grund i städer och byar. Ett exempel är att det saknas multinationella hamburgerkedjor på Korsika. Ön är något så unikt som en McDonaldsfri zon.
Kanske tycker inte de stora företagen att ön med sina cirka 260.000 invånare är värt mödan. Kanske har de skrämts av separatisterna.
Det här gör turistandet så mycket roligare. Vi äter franskt, musslor, omeletter och sardiner eller härlig varm getost med toast och sallad och vi äter italienskt, pasta och pizza. Vildsvin står också högt på den korsikanska matsedeln.

Vi dricker Pietrá. Den korsikanska ölen som smaksätts av öns nationalträd kastanjen och som ger ölen en särpräglad smak.
Kastanj liksom myrten används också till en stor inhemsk produktion av så vitt skilda saker som till exempel marmelader och likörer. Kastanjen växer överallt medan myrten plockas från ”macchian” den frodiga, täta vegetation av allehanda buskar, växter och örter som ligger som en matta över det korsikanska bergslandskapet.
Med sitt soliga och varma läge i Medelhavet är också Korsika naturligtvis vinproducent och det går utmärkt att åka på tur för vinprovning både här och där.
För åka runt ska man naturligtvis göra. Hela Korsika är ett enda bergslandskap, lågland finns bara i en mindre kustremsa från Bastia och söderut. Det är vindlande smala vägar med blygsamma kantstenar intill stup och avgrunder. Högsta topparna är drygt 2700 meter och i början av oktober i år föll snö på Korsikas tak. Ständigt ligger topparna dolda i moln.
Tvärs ön går också ett antal vandringsleder, varav den största heter GR20, från nordväst till sydost, och varje år trampar tiotusentals fötter upp och ned genom skogar och längs branta bergsmassiv.

Det är enkelt att hyra scooter för kortare turer till vingårdar och undanskymda badstränder eller bil för längre resor till städer som Bastia eller Ajaccio. Men räkna med att det tar tid att köra på bergsvägarna, där tvåan och trean blir de mest använda växlarna.
Ajaccio är huvudstad på Korsika och mest känt för att vara Napoleons födelsestad. Hans hus står kvar i gamla stan och ser sannolikt ut precis som det gjorde på Napoleons tid även om det nu har blivit museum.
Napoleon Bonaparte föddes 1769 och räknas allmänt som en av historiens största fältherrar. I hemmet i Ajaccio vilade han ut efter ett tämligen misslyckat försök att invadera Egypten 1799.

Det finns fler historiskt bemärkta herrar vars ursprung kommer från Korsika. I Calvi på nordvästra delen av ön har lokalbefolkningen märkt ut en husruin som de hävdar är Kristoffer Kolumbus födelsehem. Huruvida detta är historiskt korrekt är däremot dunkelt.
Ruinen ligger inom citadellet, den muromgärdade gamla stan som byggdes av genuesarna på 1400-talet. Här finns också ”Palais des Gouverneurs Génoise”,som byggdes för genuesarnas guvernörer då Korsika tillhörde det mäktiga Genua. I dag huserar Främlingslegionens militärpolis i det runda palatset.
Främlingslegionen har funnits i Calvi i fyrtio år och firade i oktober sitt jubileum med att visa upp sig för lokalbefolkningen. Calvi har varit legionens huvudkvarter och idag är det en bataljon fallskärmssoldater kvar innanför murar och taggtråd strax utanför stan. Camp Raffalli utmärks liksom ett fängelse av att taggtråden sitter på insidan av det tre meter höga staketet. Inte för att hindra någon att ta sig in, utan snarast för de som finns därinne att ta sig ut.

Det är lätt att tycka om Korsika. Om så bara för en avkopplande vecka med kaféliv, sol och bad. Vill man, finns det mer fysiska strapatser att pröva på. Det finns många kända dykvatten längs öns kuster, man kan idka segling och vindsurfing, klättra i bergen eller rida.
Vill du shoppa något från Korsika finns en uppsjö lokala smyckestillverkare. Eller också ska du köpa marmelader och pateer som smaksatts av macchians örter. Eller en ost vars doft kan få en surströmmingsskiva att blekna.
Den svenska kronan är inte längre någon hårdvaluta och det förhållandevis höga kostnadsläget i Frankrike är inte lägre på Korsika. Du får betala lite mer för en pizza än hemma i Sverige.
Det kan det vara värt att få äta den i sol och ljumma vindar på en liten restaurang längs hamnpromenaden i Calvi när solen håller på att sänka sig över Medelhavet.

Etiketter: frankrike

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln