MC-tur till Belgien 3: Kungens palats

Upprepade gånger har jag stött på namnet Tervuren under de år jag skuggat kung Leopolds vålnad och intresserat mig för svenskarna i terrorns tjänst i Kongofristaten.

En fredag vid middagstid rullade jag och CJ så slutligen in i gruset på gårdsplanen till det imponerande palats som Leopold II byggt av gummipengar som han roffat åt sig i Centralafrika.
Detta var det kungliga muséet för centrala Afrika eller på kungens flamsk – Koninklijk Museum voor Midden-Afrika. Och det blev en klar besvikelse. Visst fanns här uppstoppade flodhästar, farliga ormar i sprit och spjut från batatelestammen i östra Kongo, men den period under kungens styre och med svenska handgångna män som uppskattningsvis reducerade befolkningen längs Kongofloden med nära tio miljoner människor avhandlades synnerligen summariskt.
Den utställning ”Kongospår” som Etnografiska muséet tillsammans med kollegor i Danmark, Norge och Finland åstadkom i fjol matchade väl, och ur svensk synvinkel klart bättre, det som visades upp i kungens salar.

Samma morgon som jag läst i Le Soir att CIA sannolikt varit inblandade i kidnappningen av den kongolesiske ledaren Patrice Lumumba (förvånar det någon?) kunde jag studera bilder av hur samme man uppsträckt i kostym, fluga och hornbågade glasögon grinande tog emot kung Baudouin vid Belgiens illa planerade maktöverlämnande i Leopoldville.
Om kriget som följde på självständigheten var det förvånansvärt tyst.
I foldern från muséet läser jag idag att ”detta är ett globalt centrum för forskning och kunskapsspridning och bidrar till att bättre förstå Afrika”.
Gott så långt. Men den dag vi får ett centrum för att bättre förstå européerna applåderar jag.

Vi lämnar Tervuren sedan vi pinkat i kungens buskar, och styr norrut. Väderprognosen för norra Frankrike lovar två dagars regn och beslutet blir enhälligt. Norrut med eventuellt regn och vind i ryggen.
Vi avstår autobahn i mesta möjliga mån efter några tiotalsmil på holländska motorvägar, sträcker ut på riksvägen Nordhorn-Lingen-Cloppenburg mot klassiska rastplatsen vid Wildeshausen. Efter Bremen svänger vi av igen och via Bremervörde når vi färjeläget i Wischhafen och färjan över Elbe mot Glückstadt. En snabb paus vid Happy Town Beach Club i 20 meter per sekund och för natten checkar vi in på Hotel Jever i Itzehoe.
Itzehoe var inte Ivanhoes okände tvillingbror som försvann på något korståg, det är bara ett namn som sannolikt en gång betytt skog eller flodkrök. Gemensamt med Kristianstad har Itzehoe att det är beläget vid landets lägsta punkt!
Naturligtvis har svenskarna tvenne gånger bränt ned och ödelagt stan under det trettioåriga kriget. Trots det blev vi väl uppassade på hotellet.
Sträckan Itzehoe-Kristianstad blev i stort sett fri från regn och vid Bella Center strålade solen för första gången under resan.

Etiketter: belgien

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln