MC-tur till Belgien 2: På turné i Turnhout

Det var i Osnabrück i Niedersachsen den Westfaliska freden skrevs efter det trettioåriga kriget. Så hade staden haft sina femton minuter av världsberömmelse.
Universitetet som grundades 1631 slogs sönder och samman av, förmodar jag illitterata, svenska trupper två år senare och öppnades på nytt först 1974.
I dag kan man, om man söker noga, hitta utställningen om stadens son Erich Maria Remarque, som tvingades i exil av nazisterna.
Om Osnabrück kan än idag bara slås fast: På västfronten intet nytt.
Alltså styrde vi tvåhjulingarna vidare längs autobahn mot Nordhorn-Hengelo, mellan långtradarna på motorvägen genom Nederländerna och in i det flamländska Belgien. Till Turnhout.

På resa tar man med en bok. Jag tog med en författare. CJ Charpentier från Järrestad gav strax före sommaren ut "Hazeldonk Express" där han per motorcykel utforskar just detta, det okända Holland och Belgien.
I boken söker han plattlandets själ, filosoferar över märkliga ortsnamn och blir vägrad att handla i de kristna fundamentalisternas epicentrum i det förment reformerta Holland - i staden med det föga tilltalande namnet Urk.
Vi undviker Urk. Hamnar istället i Turnhout.
Och undrar hur ett samhälle med 40 000 invånare och 318 gator kan ha ett enda hotell. Terminus, inklämt vid Grote Markt, har 16 rum och den här natten två gäster. Vi.

Vi är i det riktiga flandern där få pratar franska. Polismannen som ska peka vägen ut ur stan för oss väljer engelska istället. Kanske ett sätt för flamländarna att visa sin suveränitet gentemot den frankofona delen av Belgien. Men också ett sätt att likt en skugga av det Edvard Perssonska arvet i Skåne - vara sig selv nok!
- Du har aldrig sett en belgisk turist i Sverige, säger CJ, som grunnat på Belgiens sätt att både hysa Europas huvudstad och innehålla en förbluffande inåtvändhet.
Turisterna i det flamländska Belgien möter ett märkligt samhälle.

Ur "Hazeldonk Express":
"...man kan inte vänta sig så mycket annat av invånarna i ett katolskt land där alla heter van der Putte, lever på flottig potatis & majonnäs och finner livets höjdpunkt identisk med att samla hela släkten vid vägkrogarnas självbetjäningsdiskar..."
I Turnhout härskar också den bedövande känslan av att livet levs någon annanstans. I stan finns inga dagligvarubutiker, inte en grönsakshandlare, fiskaffär eller en tobakshandlare. De butiker som finns kring torget säljer skor, kläder eller smycken. Husen är exteriört sjaskiga och var och varannan lokal är tom - "te huur".

Några mil senare i Jodoigne i det fransktalande Belgien är livet närvarande på ett mer påtagligt sätt. Jag tror till och med att solen lyser för ett ögonblick.
Dock ska jag påminnas om detta Turnhout varje gång pokergänget träffas på Näsby och en straight flush kommer upp. Carta Mundi heter leken vi använder från den kända spelkortsfabriken i Turnhout.

Etiketter: tyskland belgien

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln