Jag tänker på Stagnelius citat för att muntra upp mig, nej för att faktiskt orka gå vidare i det kaos som flyttningen från normalstort hus på Österlen till mindre lägenhet i Ystad inneburit.

I väntan på bokhyllor ligger bokhögarna staplade i vardagsrummet med enbart en smal gångväg längs väggarna. 
Det är intressant att navigera i bokhavet och studera vilka titlar som hamnat överst i en hög. Där ligger bestsellers som Doctorows Ragtime, Guillous Mellan rött och svartThe tailor of Panama av John LeCarré. Men också Che Guevaras Dagbok från Bolivia, Vägmärken av Dag Hammarskjöld och Matlida Gustavssons Klubben.

Så ser jag Anarkisten av Joseph Conrad och tar upp den då jag har ett svagt minne av att jag under senare tid hamnat på något ställe där Conrads anarkist Verloc korsat mina spår. Hur minns jag dock inte.

När jag öppnar boken faller det ur en gammal artikel ur YA om Conrad. Den handlar mest om boken Lord Jim och jag förstår inte varför den ligger i Anarkisten. Dessutom - det ligger en japansk akvarell till synes i original inklämd mellan bokens pärmar. Den har jag inget minne av alls. Var kommer den ifrån? 

Anarkisten hamnar på nattygsbordet. Den har köbricka två efter Herman Hesses Stäppvargen som jag just nu strövar genom. Akvarellen ska jag rama in.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige

Kjell E Genberg, Sveriges meste författare med drygt 250 titlar bakom sig, är ju egentligen inte stockholmare utan härstammar från Hälsingland. Dock är han sedan många år tillbaka bosatt i Bromma. Han har, förutom allt annat, skrivit en riktigt underhållande självbiografi - Ur min skottvinkel.
Drygt 80 år gammal, årsbarn med John Lennon, skriver och läser han fortfarande i allra högsta grad. I nättidskriften Dast.nu har han förmedlat känslor och tankar efter att ha läst min bok GUYANA - rapport från ett falnande eldorado.

Ett utdrag:

"Hans berättelse rör sig i tid och rum, handlar om stora och små äventyr, alltid skildrat på det sätt jag lärt mig att älska hos Per Erik Tell. Möten med människor (plantageägare och slavägare vid sidan av taxichaufförer och hotellportierer) och djur inte att förglömma.
Man blir road och lärd av att läsa om denne skånings utflykter."


Skicka ett mail och du har boken med vändande post.

Stabroek market i Georgetown, Guyana
Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige guyana

Då jag nyligen varit på Rügen igen, åkte ned med Ystad-Sassnitzfärjan, så passar jag på att lägga ut reportaget jag skrev för finska Hufvudstadsbladet efter jungfruturen i september.

I mars i år (läs 2020) lade rederiet Stena Line ned den klassiska färjerutten från Trelleborg till Sassnitz. I mer än 100 år fraktades tåg, bilar och passagerare mellan Skåne och Rügen.

Tågfärjan kallades Kungslinjen och invigdes 1909 av Sveriges Gustav V och Tysklands kejsare Wilhelm II.

Nedläggningen i våras grundades på minskat resande i kombination med coronapandemin. Politiker och näringsliv i Mecklenburg-Vorpommern ropade först skandal. Sen satte de sig ned och planerade och 17 september öppnades färjelinjen igen med ett nytt rederi.
Nu till Ystad och inte Trelleborg.

Även om Sassnitz och Trelleborg är vänorter är det ingen hemlighet att tyska turister hellre reser till mysiga lilla Ystad än till Trelleborg.

- Det finns mycket som lockar i Ystad, med Wallander och den medeltida miljön, säger representanter för rederiet FRS-Baltic, som nu står för trafiken med världens kanske snabbaste katamaran, döpt till Skåne Jet. Den gick tidigare mellan Kristiansand i Norge och Hirtshals i Danmark, tvärs över Skagerack.
Färjan innehar världsrekordet över Nordatlanten, på sträckan USA – Storbritannien. Det lyder på 2 dagar, 17 timmar och 59 minuter och sattes 1998. Det kan jämföras med Cunardlinjens stora snabbgående Atlantångare som vid förra sekelskiftet gjorde turen Irland-New York på 5 dagar och 20 timmar.

Snittfarten över Atlanten för Skåne Jet var drygt 41 knop. Under överfarten på jungfruresan mellan Ystad och Sassnitz höll man sig kring 33 knop.

På reklamaffischer på Rügen annonserar rederiet att det bara är två och en halv timme ”från ett Hallo till ett Hej”. Också på andra hållet kan turismen komma att utvecklas. Rügen och närområdet i det gamla Svenska Pommern har mycket att erbjuda och det blir dessutom snabbare ta sig till Berlin.

Linjen Ystad-Sassnitz kommer att hållas igång under september och oktober, vila under vintern och sedan starta på allvar i vår.

Rügen är sedan gammalt ett omtyckt tyskt semestermål med långa vita stränder, badhotell i sekelskiftesstil, pittoreska småstäder och även nationalpark med bokskogar som sträcker sig från Kap Arkona i norr till Stralsund i söder.

Det var inte så konstigt att Hitler pekade på Rügen och satte igång bygget av ett enormt fritidskomplex i Prora på kusten mellan Sassnitz och Binz. Ett av Europas längsta byggnadsverk, sex våningar högt, där huskroppen sträcker sig 4,6 kilometer skulle bli rekreationscentrum med plats för 20 000 semesterfirare i Nazi-Tyskland.

Bygget hann inte bli klart innan krigets utbrott. Krigsfångar och tvångsarbetare anlitades för att fortsätta arbetet, men något super-hotell blev det aldrig. Under kriget användes lokalerna till polisutbildning och i viss mån fältsjukhus och under DDR-epoken var det militärt område och stängt för allmänheten.

Nu rustas komplexet upp och lyxiga lägenheter bjuds ut till försäljning för priser från 430 000 euro och uppåt. Alla lägenheter har havsutsikt. Ett litet museum över Prora berättar om kontrasten mellan nazisternas grova folkmord och det som lovades folket i form av semester på Rügen och en egen folkvagn.
I ett programblad för utställningen skriver de ansvariga:

”För att kunna förstå den nationalsocialistiska perioden är det absolut nödvändigt att också uppmärksamma regimens löften och erbjudanden”.

Nazismen är en era som präglat livet på Rügen. DDR-tiden en annan. Den märks inte så mycket idag. En och annan välbevarad eller pimpad Trabant puttrar förbi ibland och det finns kvar flera exempel på den grå och rätlinjiga kommunistiska funkisarkitekturen eller möjligen bristen på arkitektur.

I Sassnitz utgör Rügen Hotel ett apart inslag med sin strikta öststatsprofil i den annars så idylliska skylinen med pampiga vita skärgårdshus som har hela fasader av inglasade balkonger och snickarglädje.

Det finns självklart en del fiskrestauranger i Sassnitz men också annat. Jag lockas av en tyskbulgarisk restaurang, men det är fullsatt så det blir en genuin tysk krog som annonserar polska specialiteter. På Hauptstrasse, en bit upp från hamnen, ligger Restaurang König Gustav vars kök lite motsägelsefullt är tyskspanskt och gör reklam för sin paella och sina tapas.

Färjorna lägger till i Mukran, cirka sex kilometer söder om Sassnitz.

Ön genomkorsas av fina cykelleder och att ta med cykeln på några dagars semester är ett bra alternativ till bil.

Fisket är fortfarande levande i Sassnitz och trålare och kuttrar utgår från hamnen där turismen spränger sig in mellan kylhus och fiskfabriker. Den gamla färjestationen är museum och en brittisk ubåt från 1960-talet utgör ett annat udda turistmål.

Jag övernattar på ett vandrarhem, Kutterhaus Kajüten, som drivs av turistkontoret i hamnen. Det är alldeles vid kylhuset och jag vaknar tidigt på morgonen när arbetet sätter igång.
Båtar avgår för lustturer utmed kusten med jämna mellanrum under säsong.

Traskar man norrut från hamnens turistinformation, souvenirbutiker och fiskrestauranger hamnar man vid de vita kritklipporna som ofta får symbolisera Rügen på turistbroschyrernas omslag. Detta är Tysklands minsta nationalpark Jasmund med vandringsleder längs klippkanten och lek- och aktivitetsområde. Längs den steniga stranden går en strid ström av bärnstensplockare och fossiljägare.

Fortsätter man istället söderut från Sassnitz, förbi Prora och förbi den gamla kurorten Binz, som idag är tyskarnas riktiga semesteroas längs Östersjökusten med sin vita sandstrand och sina karakteristiska blåvitrandiga badhytter, hamnar man i den vita staden, Putbus, som också kallas rosornas stad då rosor klättrar längs husens vita fasader. Härifrån tuffar ångtåget Rusande Roland som i sina värdiga 30 km/h susar iväg till grannstaden Göhren.

Hitlers nationalsocialister har styrt och ställt på Rügen. Det har också Ulbrichts kommunistregim. Under mer än 150 år var området en del av Svenska Pommern och söker man sig över bron till fastlandet hamnar man i Stralsund som redan på 1600-talet hade postfärjeförbindelse just med Ystad.

Gustav II Adolf tågade in i Stralsund 1630 och efter trettioåriga krigets slut, vid westfaliska freden 1648, uppstod Svenska Pommern.

Stralsund vimlar av gammal byggnadskultur med korsvirkeshus, medeltida kyrkor och trånga gränder. Här finns en rad svenskminnen. Staden var till och med svensk huvudstad för en tid då den svenske kungen Karl XII stannade till här 1714-15, på väg mellan kalabaliken i Bender och döden vid Fredrikshald.

Kungens uppehåll i Stralsund blev inte heller särskilt lyckosamt. Härifrån tänkte han sig återigen kunna utmana Peter den Store i Ryssland. Förhandlingarna med nya allierade kapsejsade och istället förklarade Brandenburg-Preussen krig mot Sverige och med stöd av danskar och engelsmän belägrades Stralsund.

Karl XII lär ha bott i ett enkelt nattläger i bastionen Frankenkronwerk och på en röd tegelmur sitter en minnesplatta med slitna guldbokstäver som kan tydas:

”SWERIGES KONVNG CARL DEN XII HADE HÄR SIT WANLIGA NATLÄGER. STRALSUND BELÄGRADES AF 3 KONUNGAR DEN 19 OCTOBER TIL DEN 22 DECEMVER 1715.”

Redan på kvällen den 12 december 1715 smet kungen iväg till Sverige. Han satte kurs på Ystad men vindarna fick honom att landstiga utanför Trelleborg istället, där han rekvirerade häst och vagn och for vidare mot Ystad. Stralsund blev danskt en handfull år innan det återlämnades till Sverige.

I den enorma Mariakyrkan i Stralsund finns en väl tilltagen minnesplakett över greven Johan von Lillienstedt. Han föddes som Johan Paulinus i Björneborg 1655, var jurist och krönte karriären som president i wismarska tribunalen. Han dog på sitt gods på Rügen 1732 och begravdes i Mariakyrkan i Stralsund med ett oblygt eftermäle. Det står bland annat om honom:

”Högvälborne och magnifike… med Sälsynte andlige Gåfvor beskärad, medelst Gärningar & Förtienste för dess Fosterland i allom Vetenskap Flertalet Lärde öfverlägsen… äfven i Diktarkonsten till de yppersta räknad ...”

På Fährstrasse, några kvarter bortom det livaktiga Rådhustorget, ligger krogen Zum Scheele. Den är inrymd i huset som kemisten och apotekaren Carl Wilhelm Scheele föddes i 1742. Scheele anses vara den som upptäckte syret.
Även Baltzar von Platen som projekterade och byggde Göta Kanal stammar från Svenska Pommern. Han föddes på Rügen 1766.

Fortsätter man en bit sydostvart från Stralsund längs den pommeranska kusten når man Greifswald där ett av Sveriges universitet fanns.

Mest kända profil från Mecklenburg-Vorpommern är idag onekligen förbundskanslern Angela Merkel som, född i Hamburg 1954, växte upp i DDR och valdes in i Förbundsdagen för valkretsen Stralsund-Nordvorpommern-Rügen i samband med återföreningen av de båda tyska republikerna 1990.
 

Scheeles födelsehem i Stralsund.
Läs hela inlägget »
Etiketter: tyskland ddr
Annonsen hämtad ur National Geographics 1935.

Husvagnslivet är över - jag förvandlas i morgon åter till en cityslicker i min födelsestad Ystad efter sex års frånvaro.

Ny adress blir:
Erik Dahlbergsgatan 3A
271 51 Ystad

Det är jämnt sju månader sedan jag inledde bohemlivet som tagit mig till Abbekås, Amsterdam, Lüneburg, Abbekås, Segeltorp, Östersund, Skurup, Stralsund och lite till.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige

Det är inte, som jag trodde, den sista och enda statyn i Tyskland av Lenin som står i Schwerin, huvudstad i Mecklenburg-Vorpommern, före detta DDR.

Det finns ytterligare några.

Det är ändå en ståtlig staty. Modellerad av den estniske skulptören Jaak Soans och invigd 22 juni 1985, bara några år av förtryck före glasnost som banade väg för den sovjetiska och kommunistiska härdsmältan i Östeuropa.

Den står på ett bra ställe, vid Hamburger Allee som tidigare hette Lenin Allee. (Tyskarna är mästare på att byta namn på sina gator efter rådande politiska vindar.) En öppen plats där ungdomar idag använder statyns fundament som avstamp för mer eller mindre avancerade skateboardkonster, utan att riktigt veta i vems skugga man slår volter. Ett grannskap i en typisk, om än uppfräschad, DDR-miljö, ett kommunistiskt miljonprogramsområde.

Debatten kring statyns vara eller inte vara är ständig. Högerextrema utser den med jämna mellanrum som mål för graffiti eller äggkastning. Vid vårt besök såg han fräsch ut, Lenin.

Över resten av Europa finns ett antal Leninstatyer kvar. Inte minst i Ryssland och till och med på Svalbard. Däremot plockades alla ned i Litauen. Där såg jag 1991 huvudet av en Leninstaty som placerats på bakgården till ett konstnärskollektiv. Uppe på skulten hade det eldats. Kanske som ett försök att spränga skallen i bitar på honom.

Läs hela inlägget »
Etiketter: tyskland ddr

I går rullade vi in i Odense på Fyn. Parkerade i Filosofens P-hus och gav oss iväg för att se om vi kunde spåra det nya H C Andersenhuset som invigdes för bara några veckor sedan. Ett upplevelsecentrum med den danske sagoberättarens värld i fokus.

Bara efter några kvarter i ett hett Odense mötte vi H C Andersen själv, med ett dussin av hans figurer i släptåg. Han bjöd in till en liten presentation, en sång och dansshow, i parken H C Andersen Have.

Det var den grimme aelling, den ståndaktige tennsoldaten och prinsessan på ärten och kejsaren utan kläder. I parkens sol sken barnen och deras föräldrar ikapp. Odense har blivit en barnens stad.

Lagom kissnödiga och hungriga såg vi kön till det nya museet, beundrade fasaden och efter några kvarter hit och några dit slog vi oss ned vid Café Vivaldi sedan vi förbannat globaliseringens följder också i Odense, mitt i Danmark, där det gick femtio burgers av olika storlek och kvalitet på ett smörrebröd. Där coffeeshops ersatt anrika konditorier och stoltheten över det man själv kan tillverka fått träda tillbaka för storfinansens jättekliv över kontinenterna som krossat den lokala profilen.

Men Café Vivaldis hyggestallrik kan rekommenderas. En bild säger mer än tusen ord.

Tidigare har jag besökt Forn Sidr i Odense för reportage då de invigde Nordens första begravningsplats för asatroende. Om en onsdag i Odense läser du här.

Jag har alltid uppskattat den lokala Albanipilsnern. Det gjorde också H C Andersen:
Jeg kan ikke rose den­ne øl højt nok. Den er for­fri­sken­de, de­li­kat og stærk. Prøv den!

Efter sammanslagningar hit och dit tillhör Albani idag Royal Unibrew i Faxe och är Danmarks näst största bryggerikoncern efter…. Gissa!

Kejsaren har inga kläder!
Kejsaren har inga kläder!
Läs hela inlägget »
Etiketter: danmark

Graven på bilden finns vid Marsvinsholms kyrka. Som texten visar är det J A Sjöstrands familjegrav.

I den ligger farmors föräldrar, Johan och Elise Sjöstrand, och deras dotter, farmors lillasyster Ruth som dog i fyrtioårsåldern. Farmor själv, Ester, är begravd i Skivarp och hennes båda bröder Anton och Einar på annat håll.

Det är Elise som blivit intressant.

Jag fick en inbjudan till lunch hos en god vän som hade något att berätta för mig. När köttbullarna, potatisen och lingonen och den sjukt goda såsen slevats upp på tallrikarna levererade han slutet av sin story först:

- Vi är släkt!

Sen berättade han en fantastisk historia om hur det hade börjat med att han gjort ett dna-test genom My Heritage, fått en lista på andra testade släktingar och studsade till då mitt namn kom upp.

Utredningen om hur vi var släkt var svårare. Min vän kommer från välborna Helsingborgssläkter. Jag är resultatet av torpare och fiskare på Österlen och sydkusten. Först med Beata kunde han knyta ihop oss.

Denna Beata från Hofterup utanför Landskrona, for till Helsingborg och tog tjänst som piga hos en av stadens förnämsta och rikaste familjer. Där fanns Helsingborgskopplingen. Vi pratar 1870-tal.

På Hotell Mollberg satt spelevinken, suputen och den förmögne ungkarlen konsul Adalrik Hallberg och åt och drack för stora summor. Han var son till Johan Hallberg och hustrun Gundela, som drev verksamhet bakom Mariakyrkan och vars namn än idag är känt för helsingborgarna på grund av Hallbergs trappor.

Hur många gånger har jag inte sprungit upp och ned för Hallbergs trappor.

Min vän var inte släkt med Beata men väl med unge vackre kvinnokarlen Hallberg. Och när Beata lämnade Helsingborg var det med ett nytt liv i magen. Ett litet knyte vars dna-spiral kan spåras i både mig och min vän.

Det lilla knytet var Elise.

I kyrkoböckernas register står fader okänd. Farmor hade sannolikt aldrig en aning. Far som dog för två år sedan visste inte heller vem hans mormors far var.

Ingen vet om Hallberg tjusat pigan med pengarna och löften om guld och gröna skogar eller om han helt sonika bara tagit för sig som en naturlig del av herremanslivet, detta att ha tillgång till pigorna. Mer eller mindre våldtäkt.

Min vän kastar in brasklappen att det fanns ytterligare en kandidat till rollen som Elises pappa, men att denne var uppe i åldern, stadgad och betrodd i kommunfullmäktige samt okänd i sammanhanget vidlyftiga kvinnoaffärer.

Med största sannolikhet kan jag räkna in den ständigt salongsberusade kvinnotjusaren och gamängen på Mollberg, konsul Adalrik Hallberg bland anfäderna. Det ska jag tänka på nästa gång jag genar från Knutpunkten till Olympia via Hallbergs trappor.

Adalrik Hallberg som ung förförare.
Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige

När jag debuterade 2003 fick jag sammanlagt ett tjugotal recensioner. I dag ska man vara glad om någon kultursida uppmärksammar en utgivning.

Guyana – rapport från ett falnande Eldorado har fått två recensioner eller anmälningar så här långt. Det är vännen Thomas Nydahl som uppmärksammar boken i sin blogg Inre exil.
Han skriver bl.a.:

”Som så ofta förr reser Tell för att skåda ner i mörka koloniala rötter. Han berättar om, och han visar de svenskar som upptäcks på färden… Tell är mer en platsens och strapatsens berättare. Man känner i magen när han reser primitivt, man erfar med sin egen kropp hans trångt och svettigt ordnade omständigheter.”

Bibliotekstjänst har för sitt BTJ-häfte 15/2021 låtit en lektör vid namn Kent Lidman läsa boken.

Han ger den en trea i betyg. Det betyder bra. Han gillar att den är lättläst, men vill gärna ha en karta i boken och tycker att den är rörig. Det sistnämnda kan jag hålla med om ifall man inte klarar att följa flera linjer samtidigt, men det jag misstänker att Lidman tycker är rörigt är dock ett medvetet stilval. Tråkigt att det inte gick hem hos honom.

Dessutom skriver han:
”I Surinam verkade svensken Carl Gustaf Dahlberg som grym plantageägare på 1700-talet.”

Jag har varit väldigt noga med att inte peka ut Dahlberg varken som grym eller dess motsats. Slutsatsen har Lidman dragit alldeles själv.

Vill Du skapa dig en uppfattning om min nya bok, följa med på en resa till Guyana, träffa de svenska slavägarna och få veta lite mer om länderna på den vilda kusten så skicka ett mail. För 200 SEK inklusive moms och frakt är läseupplevelsen din.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige guyana

Jag tröstar mig med att jag inte är i Lund i morgon, eller kanske inom överskådlig framtid, så jag slank in igen i popup-antikvariatet som säljer för tjugo kronor styck.

Nu blev det:
Resor utan mål, Harry Martinson (har jag redan, men gillar omslaget. Får bli en tavla av det)
Svenska knektar, Lars Ericson
Ett annat liv, P O Enquist
Småländsk tragedi, Piraten (har jag också, men....)
Piraten och maten, Helmer Lång

i vilken följande historia berättas:

Vid ett middagsbord ställdes frågan: vilken kroppsdel skulle ni vilja ha kvar längst om ni blev av med de andra?
- Högerarmen, sa en violinist.
- Vänsterbenet, sa en vänsterytter.
- Naveln, sa en brittisk gentleman.
What?
- Jo, jag älskar sparris och äter den liggande på rygg med naveln som saltkar.


Dikter, Evert Taube
Fotbollskriget, Ryszard Kapuscinski
Flickan med bibelspråken, Piraten (för Slas omslag)
Författaren, August Strindberg
Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné, första afdelningen, del IV
Samlade dramatiska arbeten af August Strindberg, Historiska dramer, andra bandet
Folk och färder i Halland, Gunnar Brusewitz (present till någon)

Många tidiga och förstaupplagor av Strindberg fanns det. Ingen signerad av honom själv. Tyvärr.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige

Tillbringar några dagar i lärdomsstaden, biskoparnas (Absalon och Tyrberg) Lund. Studenternas, professorernas och överläkarnas skånska huvudstad. Handbollsstaden.

Samtidigt med att jag sätter foten i närheten av Mårtenstorget slår en popup-butik med antikvariska böcker upp portarna för tre månaders försäljning. Alla böcker 20 kronor styck. Oavsett vad det handlar om. Sex böcker för en hundring. Jag lyckas i berusningen hålla mig till 18 böcker. 300 kronor. Men släpar hem följande troféer:

National Geographics juli 1935, september 1936 och mars 1937
Kina och Japan, studier av August Strindberg (ett något skadat exemplar i pärmarna, men okej i sin helhet och i kanonskick för 20 kronor. Nummer 136 av 350 numrerade. Första upplagan 1911. Billigaste ex på Bokbörsen kostar 600. Dyraste på antikvariat.net kostar 1800 kronor.)
Drottningens England, Jan Olof Olsson och Margareta Sjögren
Nordiska kungasagor, Snorre Sturlusson
Breven från Artur, Lasse Söderberg
Mitt gröna paradis, Jan Lindblad
Peru, G H S Bushnell
Det var roligt nästan jämt, Hans Ostelius (signerad)
Seigneur A. de la Motrayes resor 1711-1725 (bl.a. om Karl XII:s spektakel i Bender)
Dikter, Ola Hansson
Mitt Skåne, Nils Ludvig
Bestiarium, Harry Martinson och Björn von Rosen

Bli betraktad av en basilisk
ansågs fordom som en dödlig risk
Man blev plötsligt sjuk och gick ur tiden
vid hans kalla blick och glimten i den.


Steppvargen, Hermann Hesse
I Roland Svenssons övärld
Självporträtt av en drömmare med öppna ögon, Artur Lundkvist (med Ex Libris av Einar Hansen som inte ens sprättat boken...)
Piratensällskapets årsbok 1994 och 2007

Läs hela inlägget »
Etiketter: sverige

Om ingenting annat anges är det mina egna bilder i bloggen.
(c) Per Erik Tell
Respektera upphovsrätten och kontakta mig om du vill du återpublicera någon bild.

p.e.i.tell@gmail.com
ankarplats: Ystad

Kosmopolitism, världsmedborgarskap, världsmedborgaranda, är åsikten att hela mänskligheten bör betraktas som ett samfund av lika berättigade medborgare, utan hänsyn till skiljaktigheter i ras, nationalitet, religion eller klubbtröjans färg.

             Sök i bloggen

          Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Britta Stenberg » Den flygande holländaren:  ”Hej du! Kom in på din hemsida av en slump, skulle bara kolla en grej. Blev kvar..”

  • Thomas Nydahl » Den flygande holländaren:  ”Fint reportage i Bladet idag. Har just läst. På din Molly ser du verkligen glad ..”

  • Veronica RA » Svälja handlingar:  ”Hamburg på våren är. Have fun! ”

  • Thomas Nydahl » Thanks Mr Bobb:  ”Det kan inte vara en dussinjournalist som skrivit detta: "Ett hus mitt emot Pres..”

  • per rehnberg » Att ligga för Pampus:  ”Fint skrivet som vanligt. Hoppas du har det bra! Hankar mig fram sjölo,/ Per”

Arkiv

Länkar till vänner o bekanta

Etiketter

Flag Counter

Köp mina böcker hos Bokus
eller Bokbörsen

Per Erik Tell
+46-736481648
p.e.i.tell@gmail.com